Göteborgsposten – 27 april 1860, sida 1

I deras fjäderlika vippor af skiftande färge och vackra former susade sakta för vinden. Sedan vi kastat den sista blicken p detta sköna landskap, begåfvo vi oss till de närbelägna bergspasset, och når vi passera det, befunno vi oss i en till en del af skog beväxta kullar omgifven amfiteater, i hvar midt en grupp af byggnader i besynnerli, stil, med många gaflar och höga tak presen serade sig. Det var snöklyftans tempe hvarest vi skulle finna nattherberge. Här e mottogos vi af åtskilliga bonzer, hvilka bur svarta eller gråa kåpor och hade tonsurerad hjessor. De voro sysselsatta med att utdel mot en ringa betalning gula entrebiljetter til de himmelska regionerna åt en mängd from ma qvinnor. En del af dessa hade vi redar under vägen observerat, der de på sina små för marscher otjenliga fötter vacklade upj och ned för bergen. Några bland dem hade vackra, röda kinder, och deras snygga dräg och trefliga embonpoint vittnade om välmåga Dessa knäböjde på små runda mattor elle: dynor och nedföllo inför en rad af gudar och gudinnor, af hvilka den största var placerad i midten och var ungefär 25 fot hög. Store svarta bildstoder med vildt utseende och drag. na sablar bevakade templets helgedom, och ji närheten af dem hängde en vacker klocka, bredvid hvilken den tjenstgörande presten stod och sjöng med låg, entonig röst och då och då slog på en mindre klocka. Härpå svarade församlingen, som emellertid uppbränt små stycken gult papper och tschosskäppar, genöm att böja knän och kasta sig ned på golfvet. I en annan sal voro en mängd menniskor sysselsatta med att fläta bambumattor. Vi måste gå igenom dessa helgedomar för att komma till vårt sofrum, som låg i en byggnad på templets frånsida. Då ännu några timmar af dagen återstodo, skaffade vi oss i templet en vägvisare, vid namn Kim-ban, som förtjenar att göras odödlig i den första reshandbok, som mr Murray ger ut öfver dessa trakter. Mr Meadows hade invigt honom i ciceronskåpets mysterier ; och fastän han icke kände något annat språk än sitt modersmål, kunde han sin (exa mycket väl och förde oss med största samvetsgrannhet till hvarje ställe, som var värdt att se. Först begåfvo vi oss till Mansao-tae, der ett litet presthus ligger på en 1tspringande klippkant, som hänger öfver en vfgrund af tusen fots djup. Vi kröpo försigigt ända ut till randen och blickade öfver vidsträckta, fruktbara dalar, der floder nätlikt corsade hvarandra och befordrade fältens växtighet. Sluttningarne bestodo af flera terraser, som voro betäckta med ris eller andra räxter ända upp till dalgränsens högsta kam. På andra ställen voro de högre bergsspetarne skogbeväxta, och gröna strimmor följde le våldsamma regnbäckarnes lopp, hvilka rusande och plaskande ilade ner i dalen. I redlig ro låg en stad midt i hufvuddaen, och man såg små skepnader arbeta på älten eller vandra på slingrande gångstigar.