Göteborgsposten – 26 april 1860, sida 1

ston i grefskapet Dublin, representant för en namnkunnig och urgammal slägt, från hvilken äfven Buckingham och Des Chandos härstamma. Det måste i sanning vara en ovanlig menniska, som kan i sin person förena så många stridiga egenskaper, isynnerhet som vi endast omnämnt de vigtuigaste, hvilka varit föremål för samtidens beundran. En af de egenskaper, som vi ej uppräknat, skulle ensam vara tillräcklig aw göra en dödlig namnkunnig, nemligen hans oemotståndlighet, hans vidunderliga tur hos det täcka könet. Man påstår om lord Palmerston, att han aldrig suckat förgäfves, och denna egenskap förtjenar här nämnas, emedan lord Palmerston förde den dristiga tilliten till sin oöfvervinnerlighet med sig in i parlamentet och diplomatien. Född d. 20:de Oktober 1784 intog han, beskyddad af Torierna, redan 1805 sitt säte i parlamentet för den lilla orten Bletchinley, och år 1807 trädde han vid tjugotre års ålder in i hertigens af Portland minister såsom sjöminister. År 1808 vann han under förhandlingarne om expeditionen till Köpenhamn sin första parlamentariska seger, genom uppställande af den grundsatsen, som fann bifall, att offentliggörandet af politiska aktstycken är farligt äfven i ett konstitutionelt land. Från 1811 till 1831 var han representant för universitetet i Cambridge, men blef slutligen förkastad, derföre att han svikit den gamla, aristokratiska politiken, och från 1835 har han valts för Tiverton i Devonshire, som han ännu i denna dag representerar. År 1809 utbytte han sjöministersmot krigsministersportfoljen, och beklädde denna senare post i flere år under ministererna Portland, Perceval, Castlereagh, Canning och Goderich. Han qvarstod, oaktadt sin själsöfverlägsenhet frivilligt i andra ledet. Han var ännu icke äregirig, utan nöjde sig med ryktet af att vara fruntimrens gunstling, hvilket förskaffade honom tillnamnet lord Cupido. Janning beklagade sig öfver hans likgiltighet, och man hörde honom ofta upprepa, då oppositionen för häftigt angrep honom: Ack, om ag endast kunnat sända min tredäckare Palnerston mot fienden! Men en fråga, som ipprörde hela landet, nemligen den om kaolikernas emancipation, fick äfven vår hjelte tt afkasta likgiltigheten. Han behandlade rågan från en så upphöjd ståndpunkt och ned så slående argumenter, att hans tal i jenna sak anses för verkliga mästerstycken. Ian lemnade dock 1828 sin portfölj och öfverick till de liberalas läger. Efter Juli-revolutionen, då tories föllo, pptogs Palmerston i lord Greys minister som trikesminister, och här var han på sin rätta lats. Han understödde Belgien, som Nyss terförvärfvat sitt oberoende, och arbetade erksamt på att införa en liberal och konstiitionel regering i detta land. I förening ed Frankrike lyckades han få Belgien uppget bland de europeiska staterna, och han na nn — Ni skall aldrig sakna det nödvändiea