Göteborgsposten – 26 april 1860, sida 1

— Ni skall aldrig sakna det nödvändiga, tillade pastorn. — Det är icke det! ... det är icke det! inföll den gamle stallknekten; det är mig likgiltigt, om jag slutar mina dagar på ett sjukhus eller i ett dike, endast de jag älskar icke sakna något. Och man har icke upptäckt något spår af testamentet, säger ni? Intet. — Det är då hög tid på att jag talar, sade Martin beslutsamt. Jag kan ej sjelf finna det, men jag kan anvisa för er, hvar ni skall finna detsamma. — Testamentet? — Jal vv. Några dagar före mordet på min herre, lät sir William kalla mig till sig i biblioteket och befallte mig utvisa för honom de hemliga ställen, der hans förfäder under de oroliga tiderna brukat gömma sina juveler, bordsilfret och egandehandlingarne till Carrow-kloster. Det finns åtminstone ett dussin sådana gömställen i klostret. Jag visade honom tvenne. 1 det ena lade vi familjedyrbarheterna och öfrigt redbart, i det andra en afskrift af hans testamente, — Store Gud! utbrast pastorn, upprörd af denna vigtiga upptäckt, som uppfyllde honom med hopp och förtröstan; vi skola således kunna omintetgöra hans fienders stämplingar.