Göteborgsposten – 26 april 1860, sida 1

satte sig på sängkanten och tog Martins hand i Isin. Den gamle fästade på honom sina blå ögon j och betraktade honom under tystnad ett par minuter. Derpå började tårar att rinna ned på jhans skrynkliga kinder. Ilan tänkte på de ord, baroneten vid midnatt fällt i Carrow-klosters bibliotek, då han visade honom det ställe, der han lade testamentet. — Mod, trogne tjenare! sade pastorn. Viha nu godt hopp om ert snara tillfrisknande. — Jag tänkte icke på mig, mumlade Martin med en suck. IMvad var väl mitt eländiga lif i jemförelse med hans? Jag tänkte på min älskade husbonde och hans lidanden. Jag skulle önska, att ni ville göra er underrättad om hans testamente. Pastorn förklarade honom, huru detta vigtiga dokument blifvit frånstulet mr Elworthy och hvilken del Will Sideler haft i denna hemlighetsfulla affär. — Men frukta ingenting, tillade han; fastän både ni och sir Williams öfriga trogna tjenare blifvit beröfvade den rättmätiga lönen för sina tjenster, ty jag är öfvertygad om att min bortgångne vän frikostigt sörjt för er ålderdom, skall jag dock vaka öfver, att hans afsigter ej eluderas. Martin ristade otåligt på hufvudet.