Göteborgsposten – 25 april 1860, sida 1

— Må ske då! inföll älskaren, lifvad af hoppet att snart få återse sin tillbedda Ellen. Och må Gud förlåta er grymhet, om nibedrager mig! — Han skall icke bedraga dig! upprepade förpaktaren Ashton. Tror du, att jag skulle anförtro din lycka och min, som beror af din, åt någon annan än ... Han hejdade sig. En blick från khanen ålade honom tystnad. — Nå? inföll pastor Orme. — ... än den, på hvilken jag säkert kan lita, tillade förpaktaren. — Hör nu, sade renegaten, jag måste förskaffa mig bistånd af tio eller tolf man, om hvilkas mod och trohet man kan vara fullt öfvertygad. — För hvad ändamål? frågade Henry. — Ni skall snart få veta det. Man öfverenskom, att Joe Beans skulle skickas till farmen och byn, för att anskaffa de behöfliga karlarne, och kl. sju på aftonen föra dem till prestgården. — Tolf man! utropade Joe; hundra, om det fordras! Jag behöfver endast säga att Harry Ashton begär deras hjelp; det finns icke tre karlar i hela byn, som skulle vilja neka. Skall jag föra dem direkte hit till prestgården?