Göteborgsposten – 25 april 1860, sida 1

lunda: Hvad kan väl vara mera uppenbart löjligt än den förväntan man hyser, att lokomotiver skulle fara tramåt med två gånger en postvagns hastighet? Man kan lika gerna vänta, det folk skulle våga att följa med en Congrevsk ricocheraket, som att de på nåd och onåd skulle öfverlemna sig åt en med sådan hastighet framilaude maskin. Parlamentsutskottet, som hade sig uppdraget att granska Stephensons förslager, förklarade mekanikern för vansinnig, då denne vågade påstå, det han tilltrodde sig att med ett lokomotiv i medeltal! tillryggalägga 12 eng. mil i timman. kn af ledamöterna ansåg sig böra ställa ännu några snärjande frågor till den alltför djerfve mannen; bland annat: Antaget att en maskin, hvilken på en jernbana tillryggalägger 9 till 10 mil i timman, under vägen stöter mot en ko, tror ni icke att det skulle medföra ledsamma följder. Visserligen, svarade Stephenson leende, det skulle medföra mycket ledsamma följder — för kon. Lorderna Derby och Setton ville på inga vilkor tillåta att jernbanan drogs öfver deras egor, och man blef nödsakad att leda den öfver Chat-Moss, en lång sträcka med lös botten. Denna sträcka kommer att kosta minst 270,000 pund sterling, sade en ingeniör. Och man skall ändock sjunka! mente en annan. Den fullbordades med en kostnad af 28,000 pund och utgör nu aldra bästa delen af banan mellan Liverpool och Manchester. Såsnart jernvägen var i ordning, blefvo likväl Mylords Derby och Sefton de aldra ifrigaste patronerna för en andra bana mellan Liverpool och Manchester, med vilkor att denna skulle gå öfver deras gods. Med framgången af denna jernbana var. betydelsen och framgången af jernbanor i allmänhet afgjord. Alla större städer i Storbrittanien skyndade att af parlamentet utverka koncessioner till jernvägsanläggningar, öfverallt begynte man de kolossalaste byggnadsföretag och skydde hvarken dalar, floder, sumpar eller sjöar, ty alla dessa svårigheter hade Liverpool--Manchesterbanan redan öfvervunnit; denna jernväg, hvilken redan vid sin början genom en tre tusen fot lång tunnel går under en förstad till Liverpool, derefter går genom ännu tvenne tunnlar och sedan drager sig öfver långa sträckor af faskiner och pålverk, ja, till en del öfver verklig mossjord. Inom ett fjerdedels århundrade, från år 1830 till 1856, voro brittiska öarne belagda med ett jernbansnät, hvars längd redan uppgår till 100 mil mer än jordens diameter, nemligen 1,800 mil. Förenta Staterna egde likväl sistnämnde år 5,322 geogr. mil jernbanor. De hade billigare trämateriel och billigare anläggningsgrund än England. De 1,800 geogr. milen brittiska jernbanor hafva kostat en summa af 300 millioner pund sterling. Blott för parlamentsakter — för tillåtelsen att börja arbetet — har man erlagt 14 millioner pund, och en fjerdedel af de 300 millionerna blef använd till skadeersättningar och inköp afland, innan