Familjhemligheten.) Roman af J. F. Smith. Henry kände vakna inom sig den misstan ken, att den hemlighetsfulle fremlingen ej var nå gon annan än hans egen far; men han rönte än: dock ej denna hjertats brinnande längtan, denn: starka men oförklarliga drift, som föra fader och son i hvarandras armar. Han betraktade ömsom förpaktaren och kha. nen; det fanns ej emellan dem hvarken till an. sigte eller röst någon likhet, som kunde låta ho. nom tro, att de voro bröder, och denna anmärkning var för honom nästan en lättnad. — Och ni med, sade vårhjelte till sin onkel äfven ni är i stånd att döda mig genom denns ovisshet? — Det är för ditt bästa, Harry, och endas: för några timmar. Tålamod blott! 2 — Huru länge? — Tills mörkret omhöljer jorden, svarade re. negaten. Jag är bunden af omständigheter, hvilka mången gång äro lika befallande som sjelfvs nödvändigheten. ) Forts. från N:o 1—4, 6—34, 86—78, 80—91 91—94).