Göteborgsposten – 25 april 1860, sida 1

honom. OCatalonierna låta icke länge vänta på sig. Deras anförare faller och deras förlust är stor, men de ila med sin tappre öfveranforare till seger och ära. Don Juan Prim, grefve af Reus, föddes år 1811 i Reus i Catalonien. Hans far var en tapper officer, som deltagit i kriget mot Napoleon, men fallit i onåd hos Ferdinand VII. Han hade egnat sig åt juridiken, men öfvergaf studierna och svingade sig under de inhemska oroligheterna på Chrisunas sida raskt upp från gemene man till öfverste. Såsom sådan ställdes han, för det han understödt upproret i Barcelona, för rätta och dömdes till degradering. Denna dom kasserades likväl för ett formtels skull, och Prim undandrog sig en ny anklagelse derigenom, att han gick såsom cortesdeputerad till Madrid. Der anslöt han sig till ministeren Lopez och skyndade till Catalonien, när Espartero antog denna ministers afskedsansökan och upplöste cortes, hvars sekreterare Prim var. Der tormådde han Barcelona den 31 Maj 1843 att utfärda ett pronunciamento, som hade Esparteros afsättande till grundval och till hvilket hela Catalonien samt senare nästan hela Spanien anslöt sig. Espartero skickade emot honom Zurbano, som visserligen dref honom ur Tarragona, men dock ej förmådde underkutva Barcelona. Derpå förenade Prim sig med Narvaeez och höll den 23 Juli 1843 med sin brigad sitt intåg i Madrid. Han blef då utnämnd till guvernör ad interim öfver denna stad och till grefve af Reus. Men progressistpartiet i Barcelona hade emellertid öfvertygat sig om att upproret endast befordrat Maria Christinas tillträde till makten, och den hittills varande enigheten mellan de moderata och demokraterna tog snart slut. Prim skickades i Augusti till Barcelona, för att med sin stora popularitet i Catalonien lugna staden. Detta misslyckades och han såg sig nödsakad, att med vapenmakt uppträda mot sva fordna allierade. Men han gjorde endast li gsamma framsteg, emedan hans förre vapv roder Amittler mycket försvårade sege:n I. unom, och först i början af år 1841 lv: det honom, att intaga den sista punki ss ov innehade, fästet Figueras. Prim var likväl ej länge ense med maktinnehafvarnu. Han drog sig missnöjd tillbaka ur tjensten samt började bekämpa dem i pressen och parlamentet. För att göra honom oskadlig, inmanades han i häkte, anklasad för mordanslag mot Narvaez. Han försvarade sig med manligt trots inför sina domare och lyckades tillintetgöra den smutsiga anklagelsen, men dolde ingalunda sitt missnöje med den bestående regeringen. Han olef dömd till sex års fängelse; det lyckades ikväl hans ålderstigna moder förmå drottninsen, att efter ett halft års tid benåda honom. inom kort slog opinionen vid hofvet åter om ill hans förmån, så att han flere gånger blef invänd på vigtiga platser. 1848 var han seneralståthållare på Portorico. I de när