Göteborgsposten – 23 april 1860, sida 1

blifvit föreslagen, tycks desto mer berättigad, som den medicinska fakulteten redan är färdig att der öppna ett dårhus för sin olyckliga filosofiska syster. Hvad den här skriften beträffar och som är skickad lik en påfvisk bannbulla till Kalmar, så hoppas vi, äfven om det är sannt, att denna stad icke eger en enda qvast, ehuru den håller bra rent i sin filosofi, att der åtminstone finns, hvad som nu behöfs, en skofvel att utlägga denna Upsaliensiskt-filsofiska kompost på den allmänna odlingen. Men något slags pris skall väl boken förtjena och jag tycker i sanning att sjuttiofem-öre är mer än sat saptienti. Utom Lagaoch5Nässjöliniernas rätteller orättmätighet, hvarmed stånden i allmänhet äro sysselsatta och i synnerhet bondeståndet bearbetadt, är det Stockholms befästande eller icke befästande och anslag derför eller icke som i dessa dagar utgör riksdagens brännande fråga. Somliga säga si och somliga säga så. Man vill å, ena sidan visa att Stockholm ganska lätt, om också tungt för kassan, kan och bör befästas, men att det är en galenskap å alla andra sidor. t öster, derifrån all fara lär komma, har man redan i långa tider gjort sina försänkningar och den stora Waxholmsfästning. Duger icke detta, så kan jag ej hjelpa det Många tycka att denna fästning är ganska bra och att den nog skulle knnna kanonisera St. Niklas, om det behöfs. På cet hållet kan det väl gå an och åt norr eller söder är det ej värdt att bråka, ty amiral Virgin har tydlgen förklarat att 15,000 ryssar kunna en vacker dag uppställa sig på Gustaf Adolfs torg. Om han ändå hade sagt Carl XIII:s torg, så hade de stackars ryssarne fått litet mer rum och han skulle icke ha sagt en dag, ty jag föreställer mig att det just skulle vara månljust, om de bestarne komma så långt. Hvar i all verlden skulle vi då springa med vårt riksarchiv och vårt nationalmuseum, vår riksoch vår enskilda bank? Hur skulle det då gå med våra patriis musis och skulle väl diskonten vid en sådan minnesbeta kunna utfärda sina promemorior? Hvem är som icke bäfvar för kosackernas byxor, som äro mycket vidlyftigare än norrmännens? Då, ack! då, ligger den stora flottan i Carlskrona och den lilla blir nog så liten att den icke syns till. Nåväl, skola vi då göra ett stort anslag, Sveriges bjeltar och riddersmän? Nej — insa anslag mot ryssen, det är icke värdt. Hellre lärom oss att skjuta med kulor hvaren i sin stad, i sin by, hvar en i sitt stånd och ryssen skall finna i stället för en stående armee, som blott behöfver se till att den icke faller, en man i hvar buske, på stranden, som skjuter och strider pro aris et focis och icke för uniformen. Ryssen skall icke så lätt taga reda på oss och amiral Virgin skall få rätt att tala om en vacker morgon, då den svenska tapperhetens sol åter går upp. Befästningsfrågan är ett ämne för stänlig öfverläggning i militärklubben på Drottninggatan, der den lille öfversten för beälet, så att ingen med disciplinarisk hyfsning