Göteborgsposten – 23 april 1860, sida 1

dat honom, för att sedan få välta ert brot på mig! Gamle Martin besvarade endast med et föraktligt leende denna vidunderliga anklagelse Han uttalade för tredje gången namnet: Will Sideler! ech föll sedan tillbaka i sin länstol. Ingen af de närvarande betviflade sannin gen i den gamles ord. Gud hade ej återgifvi honom sitt förnuft, för det han skulle uttala e1 osanning. — Känner ni er ega nog styrka, att kun na vidare berätta hvad som följde på mordet frågade pastor Orme. — Jag öppnade dörren, återtog vittnet; jag vet ej huru jag gjorde det; jag tror att ja; sprängde upp henne, kort sagdt, jag öppnad den. Ehuru det var för sent att rädda min ädle herre, hoppades jag likväl kunna hämnas honom Det var en hård strid! Jag kände mördaren: heta andedrägt på mitt ansigte! Jag... jag kommer ingentirg mera ihog. Jag tror, att jag döfvades af ett häftigt slag. — Påminner ni er, huru lång tid som för: runnit, sedan detta hände? — Nej. Man har dock sagt mig, att de är flera veckor sedan. Jag trodde, att det en. dast var för två eller tre dagar sen. — Ni vet icke heller, hvar ni har varit?