Göteborgsposten – 20 april 1860, sida 1

jadelskomiteerna, att han skulle låta dem skicIka deputationer till S:t Petersburg, för att I der afhandla saken, och detta tillkännagifvande väckte så stora förhoppningar, att man redan deri såg inbjudningen till en adelsförsamling, som äfven kunde lägga grunden till en konstitutionel författning för Ryssland. Rikets adel hade i äldre tider haft en dylik representation, hvilken kallades Duma, och man uttalade nu den förmodan, att lifegenskapens upphäfvande endast kunde genomdrifvas med en sådan församlings samtycke. Tillfölje af det kejserliga löftet utfärdade inrikesministern på våren 1859 en uppmaning till adelskomiteerna, att hvardera sända tvenne deputerade till hufvudstaden med de betänkanden och förslag, som voro färdiga. Men då den första afdelningen från 16 guvernementer ifjol sommar ankommit till Petersburg, sammankallades icke, såsom man väntat, någon pleniförsamling, för att öfverlägga om saken; deremot meddelades de deputerade en kejserlig instruktion, enligt hvilken de hade att endast för hvarje guvernement särskildt afgifva förklaringar till den kejserliga komitåen. En del af de deputerade inlemnade, missnöjde häröfver, en besvärsskrift till regeringen, men erhöllo forebråelser till svar för det de affattat en kollektiv bönskrift och det beskedet, att de skulle i sina resp. guvernementer erhålla närmare underrättelse genom de kejserliga myndigheterna. Detta svar meddelades 1 November 1859, och de deputerade lemnade kort derefter Petersburg, ingalunda i den bästa sinnesstämning. Oviljan fortplantade sig till de flesta adelskomtåerna och tillkängifver sig nu såsom ett korporativt motstånd. I vintras dog general Rostoffzoff, som man isynnerhet tillade skulden för de gäckade förhoppningarne, och i hans ställe utn. justitieministern, grefve Panin, till ordförande för redaktionskomiteen. Som han anses för en afgjord motståndare till emancipätionen eller rättare tilladelns ersättningsanspråk, så har obelåtenheten snarare ökats än minskats. Den afdelning af deputerade från andra guvernementet, som nu blifvit kallad till Petersburg, har af grefve Panin erhållit samma förklaring som första afdelningen: det skulle vara honom kärt, att få rådgöra med hvar och en enskildt utaf dem, men med en hel församling kan han ej afhandla. Detta är orsaken till det nu rådande missnöjet. De deputerade hålla enskilda sammankomster, isynnerhet hos grefve Schuwaloff— deputerad för guvernementet S:t Petersburg — och regeringen ser häri en demonstration eller kanske någonting ännu vårre. Redaktionskomiteen arbetar emellertid på sitt slutförslag, som väntas skola bli färdigt ännu i sommär; men man sväfvar i fullkomlig ovisshet om, huru det då skall uppbagas och genomföras. Så mycket är säkert: alla kunna ej tillredsställas, och saken kan icke heller genomföras på ett och samma sätt på hela det vidsträckta riket. Förhållandena äro dertill för mycket afvikande från hvarandra, isynnerhot ——X0zw—22—— 2 VZ2n——s—3