Göteborgsposten – 20 april 1860, sida 1

Han syftade dervid helt säkert på de båda hvalf, der hans husbonde förvarat sitt testamente, jemte familjejuvelerna och egandehandlingarne till sina vidsträckta besittningar. — Hvem misstänker ni ha förskräckt miss de Vere 1 porträttgalleriet? frågade sir Jasper Pepper. —Will Sideler! — Och hvilka mått och steg vidtog ni tillfölje deraf? tillade öfverste Butler. — Jag vakade hvarje natt som en gammal gårdvar, för att skydda dem, som gifva honom mat och koja! Det var allt hvad jag kunde göra, för att visa min trohet; ty jag är gammal, mycket gammal! — Och hvad hände om natten, då mordet föröfvades ? Den gamle trotjenaren försökte tvenne gånger att tala, men hans rörelse var alltför häftig, och han förde den skrynkliga handen till sin panna. Henry tog den sakta i sin och tryckte honom vänskapligt. Detta bevis på tillgifvenhet och kärlek gaf honom styrka att fortsätta. — Jag gick igenom porträttgalleriet, återtog han, hvarifrån en korridor, som endast Will Sideler och jag känner till, förer under stora trappan till biblioteket. I båda rummen döljes ingången af en utskuren panelning, hvilken öppnar sig, då man trycker på en fjeder.