Göteborgsposten – 20 april 1860, sida 1

Han fästade derefter sina ögon på kaninvaktaren, hvilken han ej lemnade med blicken förrän ransakniovgen var slut. De båda kirurgerna svarade, på en fråga af öfverste Butler, att deras patient fullkomligt återfått bruket af sitt förnuft, och att han mycket väl kunde afgifva en vittnesberättelse. Det låg någonting hemskt i den bestämda och klara ton, hvarmed gubben berättade allt som tilldragit sig den förfärliga natten, då mordet begicks. Han började med berättelsen om Ellens förskräckelse i tafvelgalleriet och om det beslut han då fattat, att vaka öfver sir William, hvilket han ock gjort, i det han hvarje natt genomvandrat de olika delarne af klostret. — Jag tror, afbröt honom öfverste Butler, att Carrow-kloster, i likhet med de flesta andra gamla bygnader, har en mängd hemliga gångar och rum, hvilka få personer känner till bättre än ni? — En enda menniska känner till dem, utom jag. -— Och denna är? — Will Sideler. Hans far, Mowbrayernas gamle tjenare, visade honom ingången till de flesta af dessa hemliga ställen . .. men icke till alla, tillade gubben med ett svagt leende, icke till alla, Gud vare lof!