Göteborgsposten – 19 april 1860, sida 1

tid bibehålla sitt anseende som den store gre kiske köpmannen, Denne värde affärsman har emellertid på dubbelt sätt kommit i delo med de engelska domstolarne. Först syntes han wid Cessionsrätten och uppgaf der, att hans skulder utgjorde 60,000 X, men att hans tillgångar voro 2nga. Hans invecklade affärer föranledde emellertid till en laglig undersökning. Antonios kuratorer gjorde för kreditorernas räkning anspråk på en hvetelast af 2,000 värde. Det gällde derföre att bevisa, det hans del i denna last redan före bankrutten blifvit på affärsväg afstådd till ett fruntimmer, miss Martin, som i sin ordning åter sålt lasten till hr Hall, sädeshandlare i Cork. Det var nu nödvändigt för juryn, att få reda på, huruvida försäljningen .till miss Martin var verklig. Hela ransakningen är ett verkligt kapitel i Londonerlifvet. Antonio hade en broder vid namn Nicholas. Då de ej kunde komma framåt genom redliga medel, valde de en motsatt väg. Utom ofvannämnda kontor, hyrde de äfven ett dylikt i Gresham-house och tvenne andra i närheten af Old Broad-street, samt etablerade falska firmor under namnen Lebous C:o, Dalgo C:o och John Lambe. De engagerade derefter flere ynglingar såsom skrifvare på hvart och ett af dessa kontor. Dessas enda sysselsättning var att ifylla vexlar på olika namn. Der funnos två eller tre böcker, men ingen såg dem någonsin skrifva deri. På Lebous, Brothers Co:s kontor fanns blott en pulpet och en stol. Lebous Brothers brukade hvarje morgon komma ned på kontoret och röka cigarr; detta och ifyllandet af vexlarne var det enda slags affärer, som bedrefvos på kontoret. Under loppet af deras affärer hade ett skepp, kalladt Gloria, i någon rysk hamn vid Svarta Hafvet intagit en sädeslast. Skeppet anlände till England i Oktober månad sistlidet år, men Antonio hade redan i Augusti blifvit försatt i cessionstillstånd. Konossementet å Glorias last hade bhfvit påtecknadt till firman Lebous C:o, men i Augusti hade en gentleman, som i sin person representerade firman Lebous Brothers, afrest med posttränen till Dovre, och sedan dess aldrig hörts af mera. Åklagaren påstod nu, att hr Hall, som köpt lasten af miss Martin, ett för dem alldeles obekant fruntimmer, handlade, minst sagdt, utan tillbörlig försigtighet och knappast kunde hoppas, att försvara sin rättighet, då deras säljares redlighet var så allvarsamt komprometterad. Nu gick det ut på att få veta, huruvida försäljningen till miss Martin skett bona fide eller icke, och det var derföre nödvändigt att förhöra detta fruntimmer. Miss Mary Anne Bridget Martin bor vid Lansdowne Row, Nottinghill. Hennes mor var afiholländsk härkomst, och hon ärfde vid sina föräldrars död — såsom hon sade — penningar till ett ganska betydligt belopp. Med dessa penningar inlät hon sig i spekulationer på rysk säd. Nu upplystes från motsatta sidan, och det framlockades äfven af henne sjelf — Vet ni, om der finnas några löngånvar