Göteborgsposten – 17 april 1860, sida 1

Å Ins. hemställer till oss, huru många klas viser vi på det sättet skulle vilja hafva, or Iman nemligen skulle ensamt utgå från varu värdet, tagande t. ex. det olika priset å ved 2 rdr pr skepp. samt å bomull, 250 rdr. E kan det, säger han, vara tidningens mening jatt den vara, som kostar 3 gånger så myc ket som en annan, derföre bör vara i el I högre klass? Denna fråga hade varit öfver I flödig, ifall den ärade ins. godhetsfullt be Ihagat med uppmärksamhet genomläsa vå Juppsats i ämnet. — Vi yttrade ju der: Vi förstå mer än väl, att man, vid upp görandet af beräkningen för afgifterna vic godstrafiken å jernvägarne ej ensamt kunna utgå från varornas värde. Men om också vigten och väglängden utgöra de synliga exponenterna vid kalkylernas uppgörande, så bör dock odisputabelt varuvärdet utgöra en, om ock osynlig regulator vid uppställningen af en godstaxa, som i någon mån skall kunna tillfredsställa trafikanternas billiga förväntningar. Nog bör den frågan alltid ligga bakom: Hvilka fraktumgälder tål verkligen den och den varan, för att hon må kunna fraktas på jernvägen? Hade man vid taxans första uppgörande sökt att göra detta mera klart för sig, så hade man sannerligen ej behöft komma till sådana resultater, som nu blifvit fallet. Jemför man nu detta yttrande med ett annat längre upp i samma uppsats, att det under nuvarande sista och öfver nuvarande första klass borde finnas en om ej flera klasser, så torde man lätt inse, att vi äfven härutinnan ej gjort oss skyldige till någon öfverdrift. Om man nu upptoge ytterligare tvenne klasser 1 taxan, en första med en afgift aft. ex. 60 öre pr skepp. samt en sista med omkring 10 öre, så vore visserligen dermed något vunnet, isynnerhet med afseende på en jemnare fördelning i agifterna vara och vara emellan; men vi medgifva gerna att orimligheten af hela systemet på så sätt skulle komma att än bjertare framstå, i thy att afgifterna i dessa klasser blefve i den sista klassen för låga på de kortaste afstånden samt för höga i den första under längre varutransporter. Endast på ett afstånd af från 5 till 10 mil kan nuvarande system (med de här påyrkade tilläggen) anses i möjligaste måtto förena transportmedlets och varuafsändarnes olika intressen. Öfver och under denna väglängd visar det genast sin ruttenhet, ty på kortare afstånd, isynnerhet under 3 mil, blifva priserna i allmänhet alltför låga, då saken ses från jernvägens intresse, men öfver detta afstånd allt för höga i varuafsändarens. Vid upptagandet af våra argumenter emot oformligheten af beskattningen af t. ex. råa hudar, humle, kork, hö och halm m. m., var ins. i så fall brutit emot ett visst savoir aire, som motståndare, med sådane vapen l: som dessa, äro skyldiga att iakttaga mot li varandra, isynnerhet då man kommer med in motbevisning en så lång tid efteråt, a 4