XXVIII. Ellen till hälften låg på en soffa, och vid hennes fötter satt hennes amma. En djup förändring hade timat i Zaras själ, sedan hon sett Ellen beredd på att dö och Miran nära att döda henne. Ellen kände i botten denna otämjeliga karakter; hon insåg nu, att den, som dagen förut velat förfölja henne, nu mera ej hyste någon högre åstundan än att få rädda henne. — Ni måste förställa er! sade Zara. — Förställa mig? — Er förening är utsatt till i morgon natt; de ha köpt en af sina falska prester, som skall förrätta vigselceremonierna. Miran skall oförtöfvadt göra er ett besök; vi kunna hvad ögon