Göteborgsposten – 12 april 1860, sida 1

Att en dylik sinnesstämning är for närvarande förherrskande i Norge äfvensom att af densamma intet godt är att vänta för revisionen, är utom allt tvifvel. Morgenbladet. som under den förflutna vintern yttrat sig med ganska mycken hofsamhet och moderation viså-vis Sverige, som erkänt befogenheten af de svenska fordringarne på en revision af föreningsfördraget och särskildt förordat en rättvisare proportion mellan de begge rikenas bidrag till unionella ändamål, äfvensom en reform af det norska landtoch sjöförsvaret i Sveriges intresse, föreslår nu, sedan konungens sanktionsvägran blifvit känd, såsom ett af tvenne alternativer, att Norge måtte vägra ståndaktigt att ingå på något förslag om revision ända till dess konungen aflåtit till storthinget en proposition om ståthållareskapets upphäfvande. Och vi kunna icke inse huru norska folket skulle kunna tvingas till en revision af föreningsfördraget, ifall det beslutar sig för att icke gå in på densamma. Det torde då med skäl kunna ifrågasättas huruvida nöjet för svenskarne att se enten en svensk eller stå qvar som en död bokstaf i norska grundlagen, uppväger de fördelar, som Sverge skulle kunnat skörda genom en revision. Det invändes måhända, att man i detta fall har den utvägen att upplösa unionen, men att bevisa fördelarne för Sverge af detta steg, torde blifva kinkigt äfven för de herrar antinorvegianer, som hittills företagit sig att bevisa så många kuriösa saker. Vi vilja i det längsta hoppas att saken