Göteborgsposten – 12 april 1860, sida 1

tade hertig Frans störtande. Denna rörelse gick om intet efter tvenne månader, emedan den ej erhöll något understöd utifrån. I den österrikiske deserterade general Zuchis person fanns visserligen en öfverbefälhafvare för den nybildade italienska armeen, i hvilken Fanti inträdt, men Osterrike, som då ej hindrades af något, kom blixtsnabbt emellan och lät en arme under Frimont rycka in i Modenesiska landet. Zuchi måste med det snaraste draga sig tillbaka med sin arm6. Den 25 Mars kom det vid Rimini till en återtågsfäktning, i hvilken äfven Fanti deltog, men som slutade med den italienska armåens upplösning. De fleste officerarne inskeppade sig den 26:te i Ancona, för att fly undan öfver Adriatiska hafvet, men uppbringades at österrikiska krigsskepp och fördes i förvar till Tyrolen. Frankrike lade sig ut för dem och utverkade att de fingo afresa till Lyon, der Fanti trädde i fransk krigstjenst med de fleste af sina kamrater. Men redan 1835 vände han sig till Spanien, enligt sina grundsatser till det liberala (kungliga) partiet, som kämpade mot Don Carlos. Man har sig ingenting vidare bekant om hans verksamhet under nu följande period, så att man först återfinner honom år 1848 i Madrid såsom öfverste vid spanska generalstaben, hvarifrån han, eldad af det i Italien åter utbrytande revolutionskriget, ilade tillbaka till sitt fosterland och erhöll anställning vid sardinska armåen, såsom generalmajor och brigadchef. År 1849 kommenderade Fanti under den olycklige Ramorino en brigad i den så kallade lombardiska divisionen, en af lombardiska utvandrare, patrioter och friskaror bildad armåekorps, som d. 20 Mars lemnat Poöfvergången vid La Cava öppen och derigenom möjliggjort Osterrikarnes inmarsch i Sardinien öfver Pavia. Österrikarne vunno ock öfver dem segern vid Mortara. Ramorino ställdes at denna anledning inför krigsrätt och blef skjuten, hvarefter befälet öfver lombardiska divisionen lemnades åt Fanti. Den efter slagtningen vid Novara d. 24 Mars afslutade freden skiljde den lombardiska divisionen från att vidare aktivt deltaga i kriget. Efter dess snart derefter skedda upplösning ingick general Fanti åter i sardinska armåen och tog beölet öfver en af de fyra brigader, hvilka 1855 skickades till Krim som hjelptrupper åt vestmakterna. Sardinska armeen deltog med utmärkelse i slaget vid Tschernaja d. 16 Augusti, men kom ej vidare med i några mera betydande drabbningar. Fanti, som emellertid avancerat till generallöjtnant, delog i sista fälttåget 1859 såsom anförare för 2:dra sardinska divisionen, hvilken bestod af ;rigaderna Aosta och Piemont. Han fick örst i uppdrag, att m d denna division jemte sardinska divisionen Cialdini vid Sesia denonstrera mot ÖOsterrikarne, och tjena som stt slags mask för fransmännens marsch åt venter till Novara. Drifven något tillbaka d. 5 Maj, lyckades det Fanti först d. 30:de att så öfver Sesia, att bemäktiga sig orten Con