Göteborgsposten – 12 april 1860, sida 1

den unge mannen och tryckte bjertligt hans hand I Jag kan icke beskrifva, huru glad jag är öfve att få träffa er. Reser ni tillbaka med mig? Henry betraktade honom, som om han icke förstått frågan. Löjtnant Suckling berättade nu, att han förde befälet på den paketbåt, som skulle afgå om några timmar. Ja... ja... jag reser med er! svarade (Ellens älskare lifligt; och, Fred, om minnet af våra barndomsdagar, våra lekar är er kärt, sätt då till alla segel, gör allt hvad ni kan, att vi snart må uppnå Englands kust! Min själ förtäres af otålighet, innan jag får sätta foten på fädernejorden. — Frukta ingenting, sade den unge mannen, vi skola komma dit fort nog. Vinden är god, och den lilla skutan jag för är värd att förrätta en ädlare tjenst ... men det är fred nu. Harry! tillade han, om ni haft något obehagligt äfventyr, någon tvist med myndigheterna, så skulle ni kanske göra klokast uti att genast gå ombord! Då ni väl befinner er under Englands flagga, är ni och i säkerhet. Detta anbud afslogs, dock med tacksamhet för den derigenom ådagalagda goda viljan. — Det är visserligen sannt, det jag har mycket brådt, att få lemna Frankrike, men ej af de skäl ni tror.