Göteborgsposten – 11 april 1860, sida 1

till sig sjelf; men det skall åtminstone icke bli Mat Cowls, som drager åt knuten. Han gaf den sanslöse Mike eller Mat en sista spark, och sprang derefter upp på repstegen. En sekund derefter var han fri. Agenten och tvenne andra karlar väntade honom, försigtigt beväpnade. — Hvarföre har ni dröjt sålänge? frågade den vördnadsvärde mr Davids; man skulle kunna tro att ni lika ogerna velat lemna fängelset, som andra vilja gå dit. — Man har lurat på mig. — Hvem då? — Bödeln! och vi ha haft en mördande strid. Jag ville muta honom med guld, men han vägrade. Han ville ovilkorligen se mig hänga ... — Dödade ni honom? — Alldeles. — Godt ... Är ni blott säker om att han är död. —Ja. Det var dock ingen tid att förlora. Sideler kunde misstaga sig, bödeln återfå sansen och väcka allarm. Davids tog derföre af sig sin kappa och svepte den omkring rymmarens skuldror. — Följ mig, sade han, och icke ett ord! De skyndade så hastigt de kunde till Blackfriars-bryggan, der en vagn, förspänd med fyra