Göteborgsposten – 11 april 1860, sida 1

tiska vetenskaper i våra dagar gjort och än nu göra, och jemföra vi dermed våra konst produktioner, så är vår första tanke den, a tidens riktning alldeles ej är vänd åt konster utan att dess producerande genius blifvit ute slutande fördelad emellan industrien och d praktiska vetenskaperna. Det är ganska na turligt att genom de enskilda intressenas be tydande öfvervigt, hvilkas inflytande har obe räkneliga följder såväl för det andliga sor materiella lifvet, olikartade rörelser framkal lats inom alla vetandets, religionens och de sedliga lifvets områden — rörelser, hvilka åte måste, klarna till en renare harmoni för att kunn erbjuda konsten nya idealer. Denna kan nem ligen icke finna sig väl i en tid, som alltfö mycket är upptagen af sig sjelf och sina rö relser, för att synnerligen högt uppskatta de ideela, och som följaktligen ingalunda är böj att åt konsten inrymma en med lifvets of riga intressen likberättigad ställning. Derföre är det som nutidens tonkonst de lar sig i tvenne riktningar, hvilka lika lite utesluta de största ytterligheter som lifve sjelft. Å ena sidan fordringar på något nytt om också på bekostnad af religion, sedlighe och öfverhufvud taget alla de högsta ideer; den motsatta åter ett inskränkt beroende a den traditionella formen. Den ena kastar sig utan betänkande i rörelsernas hvirfvel, uta att undersöka, eller skilja mellan hvad som ä framkalladt af ögonblicket och hvad som skal bestå; med lösa tyglar jagar man efter hvar je fantom, hvilket har någon likhet med e1 ny idee, lika godt om det står i samklang el ler i skärande disharmoni med natur och sed lighet. Den andra sidan fruktar på förhanc hvarje rörelse, emedan den kan medföra faror Auktoriteten är dess gud, det förflutna des: ideal. Vi hafva här framställt de aldra ytter sta gränserna för att skarpare framhålla sjelf va motsatserna och antyda konseqvenserna Vår konstperiod saknar eljest, lika litet son någon föregående, ett allvarligt sträfvande Är det också blott sällan och enstaka som er framstående produktion dyker upp, kan mar också, strängt taget, blott tala om reprodukti va och ombildande krafter inom vår konst, så bör man likväl icke förneka att den närva rande tiden utvecklar en stor verksamhet, fö! att lägga grundvalarne för en kommande ska pareperiod. Att vilja förneka framtidsmusiken allt be: rättigande för sin tillvaro, skulle derföre va. ra detsamma som att förneka vår samtid och dess innehåll. Allt hvad som är till har ock. så sin grund, och intet fenomen, af icke blot subjektiv betydelse, står så isoleradt att det icke har en förklaringsgrund i sin omgifning Vi hafva således endast att undersöka på hvad sätt och genom hvilka andliga band framtidsmusiken är förbunden med den nuvarande tiden, och dessutom lära känna värdet af de framsteg, dess målsmän säga sig hafva gjort utöfver konstens hittills varande utvecklingsgräns, samt draga resultaterna af deras sträf