Göteborgsposten – 11 april 1860, sida 1

AR-eee AA AS ee SN — Det vore ändå bättre än repet. Och med en hastig rörelse slog fången pi stolen ur handen på Mike. Då denne nu stoc afväpnad, vore rollerna ombytta. Mike befanr sig nu i en persons våld som var lika oblidkelig som han sjelf. — Hjelp! hjelp! skrek han. Ett knytnäfslag för tinningen sträckte Mikt till marken såsom en oxe, hvilken skall slagtas Att gripa honom i strupen och släpa honom bort i det mörka hörnet af gården var ett ögonblicks verk. Man ristade nu häftigare än förut på repstegen; men fastän en enda minuts dröjsmål lätt kunnat blottställa hans säkerhet, fastän hans vänner derute förrådde den lifligaste otålighet, lemnade kaninvaktaren likväl ej gubben, förrän han med hätsk ilska trampat honom under sina fötter och på så sätt förfärligt vanställt hans ansigte. Han beklagade sig öfver att han ej hade någon knif; han hade aldrig under hela sin lefnad kännt sig så glad som nu; han tillochmed glömde den fara han lopp. Men så var också hans offer ej någon mindre än bödeln, som hotat honom med repet, som kallt beräknat priset på hans blod och redan klämt sin hand om hans hals. — Man skall kanske hänga mig, sade han