Göteborgsposten – 10 april 1860, sida 1

des öfver muren. En repstege fastgjordes nu vid denna. Spionen log. Han såg sina misstankar bekräftas ; fången hade medbrottslingar. Sideler ristade på stegen, för att känna efter att den hängde väl fast. Derefter började han stiga upp på densamma. Han hade likväl knappast lyftat foten från marken, då en kall och klibbig hand grep honom i strupen och en hes stämma hviskade till honom att han skulle stiga ned. Ögonblicket derefter stod Sideler framför Mike, som alltjemt höll honom fast i strupen och hotade att, om han satte sig till motvärn, aflossa en pistol på honom. — Mike! stammade kaninvaktaren. Är det ni? — Jag skulle tro det, svarade den gamle med ett hånskratt. — Ni vill visst hålla mig qvar här? — Jo, säkert. — Jag trodde, vi voro vänner? — Vi äro det och... och det till den grad, att jag ej kan besluta mig för att förlora er. För att tala uppriktigt, så vill jag säga er, att ni handlat mycket illa mot mig. — Handlat illa? — Ja... ni vill plundra mig.