kungen och nu går ingen säker, som man brukar säga vid ministerförändringar. Ingen är säker utom Sparre och Gyldenstolpe, som skola besitta de två högsta taburetterna. Ole Bull, norrmannen, hade ämnat att spela i hop guld åt en svensk artist, men han tyckte sig, när saken hade tagit den vändning som den gjorde, icke längre behöfva visa några offentliga artigheter mot de svenske. Han packade derför genast im sin fiol, skänkte med varm hand och varmt hjerta en gåfva åt artisten af sina besparade spelpengar, som han här vunnit, och reste så hem till sitt land igen och skall troligen der komponera icke så vackra visor om Sverge. I fredags bevistade konungen och hofvet representationen å kungliga teatern. Stora och små hade infunnit sig der i sina uniformer eller annars grannaste kläder. Folksången begärdes och sjöngs både i början och slutet. Det var egentligen en glädjeyttring öfver kungens återvunna hälsa och något politiskt kunde icke ligga deruti, helst ingen är som med bestämdhet vet hvad H. M. tänker och beslutar. Ryktet om kröningens uppskjutande var icke sannt och icke annat än ett påhitt af dem, som vilja uppskjuta öfverenskommelsen i den stora eller lilla, hur man vill kalla den, norska disputen. B. P.