Göteborgsposten – 4 april 1860, sida 1

land således bibehåller sitt företräde i afseende på äktenskapens talrikhet, jemväl inom befolkningen af ifrågavarande ålder. I Belgien och Nederländerna räknar man deremot endast mellan 45 och 46 gifta bland 100 personer af denna ålder. På landsbygden står Sverige i detta fall något efter Danmark, men före Norge, och räknar 50,69 gilta. Deremot är förhållandet i Sveriges samtliga ståder — der det utgör 34,38 proc. af folkmängden öfver 15 år — ofördelaktigare än i Europas flesta hufvudstäder, så att t. ex. Wien, som står lägst, likväl räknar 36,18. Stockholm, med 28,27 proc. gifta, står således omkring 8 proc. lägre än i Wien. Bland 1,0900 innevånare af manligt kön ofver 15 år äro der blott 310 gifta och bland samma antal qvinnor af nämnda ålder endast 261 gifta och 739 ogitta, hvaremot just de två största hutvudsiäderna Paris och London utmärka sig tör äktenskapers relativa talrikhet. Den är ungefärligen lika stor med den å landsbygden i Sverige, så att i Paris bland 1,000 mån öfver 15 år icke mindre än 496 äro gifta och bland lika stort antal qvinnor 518 äro gifta och blovt 482 ogitta (i London är procenten 50,28). Ett obestridligt förhållande är således att Sveriges städer uch specielt Stockholm hafva ett relativt särdeles lågt antal gifta personer. Dertill kommer att man sedan 1805 märker en fortgående minskning i detta antal, hvilken för Stockholms betolkning öfver 15 år utgör oiukring 9 proc., för städerna utom Stockholm omkring 6 proc., men för landsbygden och hela riket icke fult 4 proc. I samband härmed erinrar man sig det tillväxande och betänkligt stora antalet oäkta barn i Sveriges städer och särdeles Stockholm. Dock bör icke skulden uteslutande kastas på den sedliga förslappningen, utan äfven på en mängd yttre förhållanden, som inverka på möjligheten a t underhålla en familj. I allmänhet märkes ett mindre antal äktenskap i länder med Sveriges naturbeskaffenhet och klimat, än i sydligare och rikare länder. Dertill kommer stadsmannanäringarnes låga ståndpunkt i Sverige, hvaraf åter utvägarne till familjens berguning i städerna äro beroende, samt hufvudsakligen anspråken på komfort och lyx. Man skulle tro att dessa anspråk skulle göra sig mest gällande i den industriella verksamhetens medelpunkter, men då äktenskapernas talrikhet derstädes är relativt stor, måste skälet vara att individens egen moraliska kratt icke der så latt dukar under för betänkligheten att ej kunna börja bosättningen under nog gynnsamma förhållanden. Deremot kan i våra städer, särdeles Stockholm, svårligen förbises den. menliga inflytelsen af denna becänklighet i förening med de i hog grad stegrade anspråken på komfort och lyx (samt qvinnornas oförmaga att något förtjena). Relativa antalet enkor är altid mycket större i städerne än på landsbygden och störst i Stockholms stad, hvarest åter 1855 antalet enklingar var mindre än i något rikets län. mn