Göteborgsposten – 31 mars 1860, sida 1

och spridde sig utåt; det var det. rena, oskulds fulla barnasinnet, det bästa som finnes hos men. niskan, hvilket alltid af våren framlockas. Men niskan är bestämdt ädlast och lyckligast unde den korta våren. Detta är en psykologisk san ning, hvilken jag ej tror att statistikern med brotts. målsstatistiken i hand skulle kunna jäfva. Men åter till trottoiren. Jag följer ström. men. I sanning en verklig ström. Wi äldre gå der som de större och lugnare vågorna, och kring 088 svärmar som skummet den lifliga barnaskaran Vi närma oss Trädgårdsföreningens lokal. Du är blomsterexposition. Vi gå in. Vår något oangenäma promenad öfver de ännu fuktiga gångarne blir rikligen belönad. Balsamiskt strömmar vid första inträdet i växthuset emot oss en full sommars vällakt, varmt strålar solen genom glastaket, dess strålar brytas genom de färgade glasen för att sedan belysa de tusentals af floras älskliga barn, hvilka ur svällande och fuktig mossa höja sina oskuldsfulla hufvuden. Låtom oss stanna här i mellersta växthusrummet; vi slå oss ned på en af de inbjudande sittplatserna under tropisk grönska. Här på alla sidor omgifven af blommor kan man drömma bort några ögonblick af lifvet, låta fantasien förflytta sig till de hesperidiska trädgårgarne, drömma sig en sorlande springkälla i den stora trädoch blomstergruppen under kupolen,