Göteborgsposten – 31 mars 1860, sida 1

om vi granska huru denna synbara oegentlighet till. kommit, skola vi finna att det svärligen kan vara på annat sätt, och att samma förhällande uppkomme icke allenast med Ol utan med alla varor, hvars emballage bar en stor tyngd, relativt till den imneslutna varan; ty så länge tomma larar, tomkärl och tombuteljer gå tör låg trakt (och detta torde val icke ogillas ?) är det ju naturligt att då man vid vägningen at godset icke kan tränskilja emballagets vig! utan mäste upptaga den ibland godset och töljaktligen taxera frakten efter samma klass godset ullhör, skall ju äfven, såvida inneliggande vaia tillhör en högre klass än emballaget, frakten för det hela blifva dyrare än om godset kan föras uti något lättare omslag, och det tyngre emballaget sändas särskildt efter uen lägre klass det tillhör. Så t. ex. kan frakten for Sidentyger (1:sta klass) blitva billigare om de sändas i något lätt omslag och lararne (4:de klass) gå särskildt, än om alltsammans betalas etter 1:sta Klass, hvilket måste ske om Sidentygerna föras i lärarne. Likaså måste det blitva buligare att sända Ol på lättare fat och låta det tyngre emballaget, eller buteljerna, medtölja tomma; men huruvida det för egaren blifver någon vinst att sålunda, i töljd at den billigare trakten, transportera tomibuteljernua till och från Stationerna, samt sedan buteljera Olet efter tramkomsten, blitver en annan fråga, och om det icke är någon uträkning för varnuegaren, kommer det Ju icke gerna i fråga att sådana åtgärder vidtagas, och utföras de icke, böra de ju ej heller tagas som exempel; ty att dervid säga man gör det ej men om man skulle göra det torefaller sakerligen vara ett allt för svagt skäl för en sådan omklassiticering som den Tidn. förordar, eller att Vata varor på glaskärl skulle tillhöra en lägre klass än på fat, hvilket dessutom, som förut är nämndt, vore alldeles stridaude emot de på andra jernvägar antagna principer. Om en Vinhandlare i Göteborg skulle påyrka en klassnedflyttning tör Vin på den grund att om ban hyr en källare i Alingsås, sänder dit Vinet på fat, samt tombuteljerna särskildt, tappas vinet i Alingsås och ätersäuder det buteljeradt till Göteborg, fansporten derigenom blifver gauska dyr, icke skulle detta anses som något giltigt skäl för den begärda nedtlyttningen till lägre klass. Hvad Ölet vidkommer, finnes ett mera praktiskt sätt, och som användes i England med det så kallade Burton Ale, hvilket sändes på fat till London, hvarest det tappas på buteljer, hvarigenom framoch ätertransporten tör buteljerna, vare sig tomma eller som emballage, inbesparas. Möjligwis kan en Ölbryggare som bor 4 mil från Göteborg invända, att ett dylikt arrangement passar icke för honom, emedan han icke dritfver rörelsen i så stor skala att han anser det vara skäl uti att hyra sig en särskildt lokal i Göteborg i och tör tappuingen; men åå andra sidan kan väl sädana speciella och enskilda saker ej gerna tå inverka på klassificeringen at godset i en taxa, lika litet som den omständigheten att Ölet går billigare med torman än på jernvägen de 4 milen till Göteborg (Synuerligast om till jernvägstrakten lägges transportkostnaden till och från stationerna, hvilken kostnad, såsom en konstant qvantitet, dessutom drabbar godset i större förhållande till frakten, alltsom godset sätt kortare distans på jernvägen) kan ha någon inverkan på klassiticeringen, som måste vara hka för bela banan. Detta om klassificeringen, som å jernvägarne tillkommit derfore att man skulle, åtminstone på en bana med många stationer, få en temligen diger taxa om for hvarje artikel en olika afgitt skulle tastställas, hvilket dessutom vore synnerligen hindrande för en skyudsam expedition, som likväl otta är af nöden på en jernväg. Hvad deremot afgifterna för godset, och i följd deraf tariffernas uppgörande, vidkommer, måste dervid återigen andra saker tagas I betraktande hvaraf icke mi. st den, hvilka andra transportmedel som förefinnas och den konkurrens som derigenom uppstår, och bör den i taxan upptagna bestämmelsen om en viss afgift per mil auses endast som en af Kongl. Maj:t fastställd tariff, som icke får öfverskridas, och hvilken taxa äfven ofta med fördel kan tillämpas station och station emellan, på kortare distanser, hvaremot om det befinnes vara med banans bästa förenligt att taxan sed rmera ned