Göteborgsposten – 23 mars 1860, sida 2

kande n:o 4, angående vilkoren för bränvinstillverkningen, har d. 17 d:s inkommit till riksstånden. Utskottet tillstyrker att allt tillverkadt bränvin skall på stället uppmätas under tillsyn af kontrollörer och en afgift af 60 öre utgå af hvarje uppmätt kanna, hvaraf följer att bränvinsbränningsredskap af hvad stortek och beskaffenhet som helst får begagnas samt att alla stadganden om redskapens stämpling och mätning utgå ur förordningen. Likaså utgå stadgarne om försegling at redskap för destillering och bränvinsbränning. Tiden för bränvinstillverkning är bestämd till 5 månader (terminer), bland hvilka tillverkaren får välja en, två eller tre, och minimum för fabriksbränning är bestämd till 300 k:r och för mindre brännerier till 100 k:r pr dygn. Representationsfrågan. Konstitutions-Utskottet lär d. 19 d:s, med 12 röster mot 11 och sedan den förseglade sedeln öppnats, förkastat de tre utaf medlemmar från Boifdeståndet väckta representationsförslagen. Japropositionen innehöll nemligen bifall till de allmänna grunderna i dessa förslag. Isexporten från Norge, som under senare åren erhallit så betydlig utsträckning, har dock i år varit mindre än i fjol, hvilket är lav förklarligt, då man på de bästa afsåttningsorterna (Frankrike och England) haft så pass stark köld, att man sjelf kunnat insaml a betydliga qvantiteter, på samma gång de starka snöfallen i Norge hindrat isen på insjöarne att uppnå tillräcklig tjocklek. Norges största isexportör, hr Sören Parr i Dröbak, har i år lastat 16 större fartyg af tillsammans 2,500 laster med is för England och Irland, eller ungefär 7,500 tons, hvilket representerar ett värde af omkring lika många X sterling. I åtta iskällare har han dessutom ett upplag för sommarskeppning, som alltid ger större vinst, af 6,000 tons. Omkring hälften af sommarhehållningen är redan bortkontraherad. Stockholms gator. I Postoch Inar Tidn. för i måndags skrifves: Företagsamma personer synas böra kunna finna förmånlig sysselsättning genom persontransport i ekstockar eller å färjor på de stora och fiskrika floderna å Stockholms gator; och böra dessa farkoster vara försedda med vattentäta och starka tak till skydd för takdropp och sqal från husen samt mot nedrasande isstycken med åtföljande takpannor. Äfvenså torde förmånlig kondition kunna erhållas af konduktörer med stadiga ben, broddade skor och familjeparaply, för att ledsaga herrar och damer å de slippriga trottoarerna. — Såsom bevis på hvilken risk fotvandrare å hufvudstadens gator löpa genom snöras från de så illa inrättade hustaken, må nämnas att genom ett dylikt ras en lyktarm å ett hus vid Hötorget blifvit afbruten. Jordras. I Skånska Posten af d. 17 d:s läses följande: Den 15 d:s omkring kl. 7 på morgonen hade 8 arbetare, utgörande ett s. k. schacktlag, företagit sig, att, innan det allmänna dagsarbetet å invallningen vid Hammars udde at Helgeå påbörjades, återtaga sitt dagen förut afbrutna jordarbete. Jordskorpan, som förut till större delen var lösbruten med kilar och jernstänger, hade under nattens toväder lossnat, så att, då de oförsigtiga arbetarne med sina hackor ännu mera rubbade jordlagrens sammanhang, dessa nedstörtade och öfverhöljde 2 arbetare helt och hållet och den tredje så, att endast hufvudet var synligt. De af raset öfvertäckta saknades icke förr än efter af de öfverblifna verkställd räkning, och först efter att hafva anropat flera i grannskapet med snöskottning sysselsatta arbetare, börjades uppgräfning at de förolyckade. På den ena af dessa, torparesonen Per Persson trån Wanneberga af Ö. Ljungby socken, var underlifvet alldeles krossadt. Torparen Per Persson från Åsum hade blifvit så klämd af de nedrasade -jordlagren, att blodet pressats ut genom munnen, näsan och öronen. Den tredje blef, märkligt Vestibulen var svagt upplyst af en enda lampa, PR S a