Göteborgsposten – 22 mars 1860, sida 1

att i berkstrakter kunna följa truppernas alla rörelser. Till transport at detta skjutvapen erfordras tre mulåsnor af hvilka den ena bär haubitzen, den andra lavetten och den tredje tvenne små ammunitionskistor. För hvarje par dylika kanoner har man tilllika en ytterligare mulåsna, som transporterar en re sery-ammunitionskista. Till servering af hvarje kanon höra tio till tolf man, hvilka äro mycket öfvade och skickliga i handgreppen vid dess sammansättande samt atoch pålastning. Artilleriets uniform är kungsblått med röda bröstklaffar och armuppslag, samt kragar. Öfver epåletterna samt pomponen (under parad ersatt genom en tagelplym) på den låga, svarta czakon äro af samma röda tärg. Ridande och åkande artilleriet bär såsom igenkänningstecken röda axelsnören af ullgarn och har till uniform hvita spencer. Samtliga artilleriet är beväpnadt med sabel och karbin, båda att bära hängande; likvisst har ridande artilleriet istället för det senare vapnet en pistol. Anspannev för arulleriet består af mulåsnor, af hvilka man i fredstid använder sex, men i krigstid åtta för en kanon. Dessa mulåsnor, af än ett kön, än ett annat, äro kraftfulla och i anseende till sin lätttoddhet och starka helsa mycket brukbara, dock något oviga i sina rörelser. Till en del äro de at Jättelik storlek, hvilket sällan låter förena sig med lätthet i rörelser. Artilleriets etablissementer, såsom arsenaler, verkstäder, gjuterier, handgevärsfabriker (bland hvilka den berömda tabriken för blanka vapen i Toledo), krutqvarnar ete. äro väl ordnade och motsvara i allt den moderna teknikens anspråk. Man är tillochmed för närvarande sysselsatt med att införa reftlade kanoner, hvilket nogsamt visar att man ej lemnat den nyare teknikens tramsteg ur sigte. Artilleriskolan är nu förlagd i den gamla, pittoreska och historiskt ryktbara Alcazar i Segovia och räknar hundranittio lärjungar; till denna anknyter sig den så kallade applikationsskolan för hundratjugo unga artilleriofficeiare. Dessas teoretiska utbildning berömmes mycket och liksom i alla spanska skolor egnas stor uppmärksamhet åt teckningskonsten. Anmärkningsvärdt är artillerimuseum i Madrid, troligen verldens rikhaltigaste och dyrbaraste samling af de mest olikartade modeller at militärsaker. I allmänhet säges det vara svårt för fremlingar att grundligt intränga i-detaljerna af undervisningen, emedan spaniorerna hafva den svagheten att blott förevisa den glänsande yttersidan af sina inrättningar och att dölja det mindre lysande. Ingeniörkorpsen är äfven sedan 1711 ordnad på militärisk fot och åtnjöt i fordna tider stort anseende för vetenskaplighet, hvilket den ännu i dag bibehåller. Bevis på att den förtjenar det är dess topografiska arbeten på Spaniens stora karta, hvilka dock tyvärr under inbördes krigen för lång tid afbrötos. Den temligen talrika officerskorpsen finner äfven i kolonierna och på fästningarne, af hvilka Spanien har icke mindre än åttiosju stycken, tilltälle till praktisk utbildning, ehuru statens pekunlära medel hafva föreskrifvit gränser i detta afseende, hvilka det vore lämpligt att utvidga. Bland de åttiosju fasta platserna finnes en mängd sådana föråldrade och förfallna fästningar, som man annorstädes helt enkelt låter stå obegagnade. Men spanioren tycker om fästningskrig och har dessatom en särskild förmåga att äfven under mycket ogynnsamma terrängförhållanden med seghet försvara en fast plats. Detta förklarar den utomordentliga örkärleken för fästningar, ehuru dessa under inträftande krig genom sina besättningar måste beröfva jältarmeen en mängd nyttiga krafter. Ingeniörkorpsen räknar 208 officerare, hvilka dels användas i sjelfständig tjenst, dels innehafva befälhafvareplatser det så kallade Ingeniör-regemeutet. Denna praktrupp består af tre bataljoner, at hvilka hvardera var sex kompanier och tillsammans i fredstid äro 2,615, men ikrig 3,600 man starka. Regimentet inresluter alla slags genitrupper, såsom pionierer, pononierer, hvilka, liktormigt fördelade i kompanier, efer behof medsändas fälttrupperna. Deras drägt likar artilleriets, blott med den skilnad attingeniörer1a bära hvita i stället för gula knappar och, som hufudbetäckning, en metallhjelm, pryud med en tagel