Göteborgsposten – 22 mars 1860, sida 1

— Men Susanna? afbröt Ellen, som uppmärksamt lyssnade till doktorns ord. — Frukta ingenting, återtog doktorn lugnt, hon skall göra er sällskap ... Lugnad af detta löfte, gaf den sjuka honom tecken till att fortsätta. — När ni får höra ett skri, likt en ugglas, upprepas tre gånger under ert fönster, lemna då i djupaste tysthet ert rum. — Ack, sade den olyckliga, dörren tillåses hvarje natt med dubbelt lås, och min oärliga amma har nyckeln. Den gamle steg upp, närmade sig hastigt dörren och undersökte uppmärksamt låset. Öfvertygad att det var den lättaste sak i verlden att taga bort skrufvarne och kramporna, intog han åter sin plats vid bädden. — Det skola vi nog sörja för, sade han. Vid foten af trappan skall ni träffa mig och er okände vän. Vi åtaga oss det öfriga. — Men om mina krafter skulle svika mig? — Innan ni aflägsnar er ur rummet, skall ni tömma innehållet af en liten flaska, som ni skall finna med slöjan och kappan. Under fem timmars tid skola hvarken krafter eller mod öfvergifva er, hvilka besvärligheter ni än kommer att utstå. Lofvar ni mig, att göra allt detta? — Ja! ja! — Kom ihog att om ni i sista ögonblicket