Göteborgsposten – 22 mars 1860, sida 1

ver. Nationalgardet upphäfdes år 1856 af ODonnel, emedan det ansågs såsom en otillförlitlig politisk institution. I nyare tider har man åt infanteriets utbildning egnat större uppmärksamhet än förut, och vi vilja nedanför tala uttörligare härom. — År 1859 utbytte man samtliga infanteriets orefflade gevär mot refflade; ätven grundlades i Prado en skjutskola för att allmännare utbreda skicklighet i målskjutning. Spanska armtens kavalleri har aldrig egt någon framstående betydelse och bildar ännu i denna stund en. jemförelsevis ringa del af härens numeriska styrka. Efter navalleriets nyaste omgestaltning år 1859 består det af tjugo regementer, nemligen fyra regementer kyrassierer, åtta regementer lancierer, fyra regementer husarer och fyra regementer jägare; hvarJe regemente sönderfaller i fyra sqvadroner, af hvilka hvar och en har en styrka at 136 man och 100 hästar. Ett ryttare-regemente om blott 400 hästar anses enligt den för närvarande gällande taktiken såsom allttoör svagt, och likaså proportionen at blott 8,000 man kavalleri mot 100,000 infanteri. Förmodligen ligger orsaken till detta forhållande i halföns toreträdesvis bergiga karakter iätvensom i spanska hästafvelns jemforelsevis låga ståndpunkt, emedan nästan alla landumannagöromal uttöras med oxar, åsnor och mulåsnor. Väl har drottningen och en del at adeln anlagt stuterier för spanska hästar; likasom det i Andalusien, hvarest de bästa hästarne uppfödas, har bildats sällskaper, hvilka genom kapplopningar o. dyl. sokt väcka intresse för hästafveln. Likväl hafva dessa bemödanden i det hela förblifvit utan något betydligare inflytande. Kavalleriets hästar bestå derföre till hältten af engelska och till hälften af i landet uppfödda spanska eller spansk-engelska hästar. Nutidens spanska hästar äro för ötrigt mycket säkra på foten och uthålliga, men hatva i anseende till sin i jemförelse med de engelska ringare snabbhet råkat i misskredit. Rytteriet begagnar oftast hingstar, hvilka man vet i de sydliga länderna utan olägenhet kunna sammanställas med stoen. För en fyraärig häst är inköpspriset 250—280 gulden. Sadel och betsel äro etter engelskt mönster. Kyrassierer och lancierer äro rödklädda och bära stålbjelm; jägarne hafva blåa tuniker med czakoer; husarerna bära detta vapens bekanta unitorm i olika färger. Benkläderna äro för allesammans af gråblått tyg. — Deras vapen äro svärd, undantagande lanciererna, hvilka naturligtvis bära lansar; tunga rytteriet har dessutom en karbin och liksom alla de öfriga en pistol. Officerarne utbildas i en särskild krigsskola vid Valladolid; till hvars förfogande man ställt 300 hästar. En egendomlig korps äro de fyra remontsqvadronerna (552 man och 192 hästar) hvilka måste inrida alla hästar för kavalleriet — en skyldighet, som i andra länder åligger regementena sjeltva. — Manskapet är vackert och storvext; deras utbildning säges motsvara alla vapnets fordringar. Emedan Spanien i Castilien och Mancha eger stora slätter, så kan rytteriets svaghet i jemförelse med infanteriets vid ett invasionskrig blitva till stor skada, såsom det ock i slagtningen vid Burgos 1808 tydligt nog blef ådagalagdt. Artilleriet utmärker sig i Spanien genom en särdeles omsorgsfullt bildad officerskorps. Det består för närvarande af sex regimenter fotartilleri, hvartdera med två eller tre brigader (förut bataljoner); tre brigader ridande artilleri, en brigad åkande artilleri, två brigader bergsartilleri och fem brigader fästningsartilleri, under krigstid tillsammans uppgående till 12,500 man. Hvarje brigad innefattar fyra batterier. Ett foteller bergs-batteri består at sex (under fredstid af fyra) kanoner, det åkande och ridande alltid af fyra sådana. — Sedan 1858 har man infört nya kanonkalibrar, nemligen för lätta batterier Attapundiga kanoner och sex och en half tums haubitzar, samt för tunga batterier tolfpundiga kardner och sju tums långa haubitzar. Lavetterna äro konstruerade efter engelska blocklavettsystemet och såjedes lätta och rörliga. — Bergsbatterierna utgöra arilleriets stolthet och infördes efter borgerliga krigen, under hvilka de visade sig mycket nyttiga, alldenstund Pyreneerna erbjuda blott få farbara vägar. De bestå endast af haubitzer och äro ytterst rörliga för