Göteborgsposten – 21 mars 1860, sida 1

ror är denna den enda, som alltid hållit sig uppe på repertviren, medan hans ypperliga sångqvartetter, kompositioner efter Uhlands ballader, messor m. m. egentligen gjort hans namn ryktbart. Mindre teatern har, efter sina sjungande affärer i Göteborg, en längre tid varit flau på rörelsens vägnar. Den dråpliga utstyrsel salongen under sommaren undergått skulle, tycker man, nog locka folk, men, med undantag at Hedbergs förtjenstfulla Kung Märtha, har den estetiska matsedeln bestått mest af skåpmat, och, för att råka så gamla bekanta på repertoiren som Hin Ondes besegrare, hvilken d. 1 Mars för 141 gången presenterade sig — tycker man det är vål mycket betala lika mycket som på stora teatern, der man, utom musikpiece, har både Hin Ondes memoirer och skägget på kopet. Södra teatern, som måhända till inredning har den mest inbjudande anblick, att ej tala om sitt läge, det skönaste i verlden — har innevarande säsong tagit brorslotten i syskonringen, och detta sans fagon. Men det faller sig så naturligt; bland hvardagslifvets små bekymmer behöfs emellanåt en uppfriskning, och på södra teatern skulle man på Goteborgsspråket alltid finna det rysligt roligt att t. ex. träffa oxhandlaren från Småland, nyckeln till kassakistan, slägtingar och pengar m. fl. verkliga kassapiecer. En skarpare ironi än den förra öfver penningdrygheten och hjertlösheten hos s. k. uppkomlingar skulle sjelfva den snillrike Thorild aldrig kunna skildrat. Hvilket praktexemplar är denna grossörska, som får sappörer, och ryser vid söta mor, hvilket rättadt till maschemär hafver sig litet svårt för den unga Smålandsjäntan att taga efter. Den eleganta verldens ekipager ha nästan för hvar afton bildat file å detta nydanade Oscarstorg, der för få år sedan en verklig masthuggsbergslabyrinth af pittoreska byggnader dominerade; der man icke visste af annat lustspel än En koja och ditt hjerta, men hvarest nu de nio rest sig ett tempel, der de åtminstone icke kunna klaga på utsigter — och detta allt i en stadsdel, Catharina trakten, Stockholms Moorfields — der fattigdomen är så stor, att mången nattvardsungdom endast genom frivilligt sammanskott lyckas erhålla en klädning för att kunna uppträda i församlingen. Här bortåt Tegelvikstrakten, likasom norr ut itrakten af nya vägen, finnes stoff för effektscener, lika goda som i Eugene Sues Mysteres de Paris. Såväl Ladugårdslandsteatern, som särdeles Selinders barnteater i Trädgårdsföreningens paviljong och Odeon-teatern på Regeringsgatan hafva hvar och en sin publik, sina särskildta lockelser. Meningarne hafva varit delade, huruvida det är naturligt se barnnaturen utveckla de menskliga svagheterna i full mognad, frångå idealet att vara såsom barn, och ikläda sig charger, hvilka hos antiken, se t. ex. tatlorna i Pompeji, alltid betecknades genom karrikerade stora masker på små pygmå-krop