Göteborgsposten – 20 mars 1860, sida 1

Han lemnade med dessa ord en af de blän. kande penningarne åt Ralph, som dervid börja de gapskratta och tycktes vara riktigt upp blåst öfver den vigt besittningen af detta gul gaf honom i hans egna ögon. — Kom! kom! sade Ralph, som hastig blifvit modig och djerf till följd af den dyrbar: metallens magiska inflytande. — Det är verkligen en qvinna. — Följ mig! Låt dem bomma till sina fön. ster och dörrar, de skola dock ej förmå att stän. ga mig ute från Cromwell-House; dertill vet jag alldeles för många medel att komma både in oct ut... Tala ej, tillade han, då han smög fram till den smala gångstig, som slingrade sig långs terrassen utanför boningen; och om det kommer någon, gör då som jag. — Hvad tänker ni göra? frågade Joe Beans Till svar på frågan lade Ralph sig ned på knä och började krypa på händer och fötter som en hund i skuggan af häcken. Joe hade ofta förut i sin ungdom begagnat sig af denna utväg och följde derföre utan svårighet fånens exempel. — För tusan! utbrast skrattande koherden; ni är en rask karl. Man ser genast att ni är van vid sådana här rörelser.