Göteborgsposten – 20 mars 1860, sida 1

och Knös, kontraktsprostarne Rundgren och Käll ström, biskop Björck, kyrkoherden Ternström, dok tor Sandberg och prosten Söderberg. Såsom skäl an fördes, att, genom bifall till utskottets i sin princij falska och till sina följder för samhället olycksbrin gande förslag, skulle äktenskapets och familjelifvet: helgd kränkas och qvinnan nedsjunka ifrån den hög: ståndpunkt hon genom kristendomen intagit. Enlig uiskottets äsigt är äktenskapets ändamål hufvudsak ligen individens sällhet och i öfverensstämmelse der med anses rätt till upplösande af äktenskapet bör: inträda, så snart individens sällhet upphör. Hur går det då med det vid äktenskapets knytande gifn: högtidliga löftet att älska hvarandra i lust och nöd: Doktor Säve medgat visserligen att utskottet gåt för längt, men trodde dock dess förslag förtjena et mildare bedömande än här varit händelsen. RKiksarkivarien Nordström ansåg äfven klokast att låta bero vid nu gällande stadganden i fråga om äkten. skapsskilnad. Andra punkten förkastades och i stället autogs genom votering med 43 röster mot 12, som önskade återremiss, följande af hr Olivecrona i dess reservation föreslagna lydelse af berörde 3: Der hat och bitterhet emellan man och hustru uppkommer och endera derom hos kyrkoherden i församlingen göl anmälan, eller det eljest varder kunnigt, ege då kyrkoherden kalla makarne och varna dem, etter thy 16 kap. 11 8 Kyrkolagen bestämmer. Forttar ändock osämja mellan makar, då skall kyrkoherden inför kyrkorådet dem ytterligare varna och genom föreställningar söka till enighet förmå. Har äfven sådan varning fruktlöst atlupit, då skola makarne förvisas till omkapitlet, som än ytterligare eger dem varna, på sätt kyrkolagen innehäller. Rätta de sig ej heller derat, då må, sedan sex månader från den dag varningen skedde, framflutit, rätten efter stämning prötva hvad endera eller begge den osämja vålla samt makarne emellan till skilnad till säng och säte döma fån och med ett till och med två år; förbjude ock då makarne, vid vite at fängelse, att hvarandra under tiden besöka. Detta beslut fattades på yrkande af prosten Sonden, biskop Anjou, kontraktsprostarne Arrhenius och Rundgren, professor Sundberg, doktorerna Abr. Nordström, Gumelius och Nordlander, domprostarne Björling och Knös samt kyrkoherden Ternström. För återremiss yttrade sig biskop Bergman, doktorerna Säve och Sandberg samt prosten Söderberg. Såsom skäl dertill antördes att domkapitlet borde ega rätt att åt kontraktsprosten uppdraga att meddela oeniga makar den varuing, som nu skall ske inför kapitlet. Dessutom vore det at vigt att i enlighet med hr Staaffs reservation följande tillägg gjordes till 3 14 kap. Giftermålsbalken: Förnyas det våld, ege då den misshandlade att från den brottslige flytta; anmäle dock förhållandet, för laga åtgärd, hos vederbörande presterskap och kronobetjent. För bifall till utskottets förslag yttrade sig endast kontraktsprosten Almqvist. Borgareståndet. Vid föredragning af det förra författningstörslaget uppträdde hr Staaff (motionär i frågan) och sökte gendrifva de åsigter, bvilka uti till betänkandet vidfogade reservationer blifvit uttalade. Ansåg ett stort behof af förändrad lagstiftning, i syttning att underlätta äktenskapsskilnader, vara för handen, och ville tal. rösta för bifall till utskottets förslag, hvilket han hufvudsakligen gillade då en helt och hållet ny lag i ämnet ej kunde erhållas. Hrr Ruding, Ödmansson, Wahlbom och Loven gillade äfven den princip, som i tförfattningsförslaget uttalat sig, men yrkade återremiss, på det en redaktionsförindring måtte kunna åstadkommas. För bifall talade hbrr Ekholm och Thollander, äfvensom hr Träsårdh, hvilken väl ansåg att förslaget bade kunde och borde bifallas, men föreslog, for den händelse att återremiss skulle beslutas, den förändring att orlet samt (efter sinnelag) borde utbytas mot orlet eller, och att orden ständiga utbrott borde ulldeles utgå. Hr Kock framställde den farhåga, att senom den föreslagna förändringen en oskyldig masas lidanden möjligen skulle komma att förlängas ult tör mycket genom det dröjsmål, som, genom lomstolarnes handläggning af dylika frågor, skulle uppstå. Hrr Staaft och Loven sökte genom andraRRD ELR SARS RE ROR