Göteborgsposten – 20 mars 1860, sida 1

Ralph och betraktade begärligt guldstyckena, som Joe höll i handen. — Hör mig, Ralph, återtog den unge mannen. — Gerna. — Spöket ni trodde er se var cj något spöke, utan endast en svartklädd qvinna, en af tjenarinnorna i huset. Jag har sett henne många gånger i cn annan del af landet. Ni har helt säkert hört talas om svarta menniskor? Gossen tvekade om svaret. Visst hade han hört talas om svarta menniskor, han hade tillochmed sjelf sett sådana... nemligen en matros, som nyligen anländt till Mortlake. Han visste således att det finnes svarta män, men svarta qvinnor, det betviflade han. Men skolmästaren hade så ofta upprepat för honom, att han icke hade någon snabb inbillningskraft. — Nå, kommer ni med mig? frågade han efter en stund. — Det är naturligtvis min afsigt. — Välan då! utbrast Ralph med beslutsam ton; om ni icke är rädd, så kan jag ej heller begripa, hvarföre jag skulle behöfva frukta. Låt mig blott röra vid guldet... jag har aldrig haft någon sovereign i min hand. — Ni skall tillochmed få stoppa dem i er ficka.