Göteborgsposten – 20 mars 1860, sida 1

gande af åtskilliga skäl att skingra denna fruktan. Hr Björck talade även för bifall, ehuru han ansåg att man borde ha inskränkt sig att öfverlemna till domstolarne den rätt K. M:t hittills i dylika frågor utöfvat. Genom förslaget uppstode visserligen en inskränkning uti möjligheten att upplösa äktenskap, men då förslaget i ötrigt i sig innebure en påtaglig förbättring, ville tal. ej motsåtta sig detsamma. Man kunde taga för afgjordt att en förändring i enlighet med Lagkomitens trslag icke länge skulle uteblitva. Det senare författningsförslaget (se här ofvan) godkändes äfven oförändradt. Hr Loven yrkade att orden och nyttjar der begges gods och egendom måtte utgå, emedan man eljest kunde komma att tolka dessa ord såsom utgörande ett vilkor för äktenskapsskilnaden. Slutligen antog ståndet utan diskussion hr Staaffs förslag derom att 3 3 14 kap. G. B. mätte erhälla följande lydelse: Nu kan så illa åtbäras, att man eller hustru, at vrede eller ondska slå hvarandra blåa eller blodiga, lama eller lytta; plikte då som i M. B. sägs. lörnyas det våld, ege då den misshandlade att tran den brottsliga flytta: anmäle dock förhällandet, för laga åtgärd, hos vederbörande presterskap och kronobetjent. Bondeståndet. Betänkandet föranledde en längre diskussion, hvilken slutade med votering, som utföll med 61 röster för bifall och 30 röster för återremiss af betänkandet. — Åtskilllga ledamöter, hvarbland Jöns Persson, Rosenberg, Lönn m. fl., reserverade sig emot det fattade beslutet.