Göteborgsposten – 17 mars 1860, sida 2

Er AA 3:0. Underlifvet öppnades ochi befunnos dess viscera af naturlig beskaffenhet. Slutligen undersöktes halsen och -kunde inga märken till yttre våld derå förmärkas. Attest. Genom besigtningen är utrönt: 1:0 att enkan Rebecka eller Betty Jonssons döda flickebarn varit fullgånget. 2:0 att det varit lefvande framfödt. 3:0 att nafvelsträngen blifvit våldsamt afsliten. 4:0 att derigenom en ej obetydlig blödning uppkommit och 5:0 af hjertkamrarnes fullhet med mörk, stelnad och förfrusen blod, att barnet snart efter nafvelsträngens afryckande blitvit blottstäldt tör köldens inverkan; och i följd häraf atgifves följande hufvudsakliga utlåtande: att enkan Rebecka eller Betty Jonssons nyligen födda barn dött af köld; hvilket attesteras Tagen i förhör, uppgat Rebecka Jonsson, angående sina lefnadsomständigheter, att hon vore född i Fässbergs socken år 1826 af torparen Magnus Ericsson och dennes hustru Catharina Ericsson, af hvilka fadren aflidit, men modren ännu lefde, samt att Rebecka Jonsson, som för öfver 16 år sedan ingått äktenskap med månadskarlen Johan Jonsson, hvilken sednare för 7 år tillbaka aflidit, under äktenskapet med sin aflidne man sammanaflat två ännu lefvande barn, af hvilka det yngsta vore nära 7 år gammalt. Tillhållen att om ifrågavarande brott och om förloppet vid barnets födsel afgifva en sanningsenlig bekännelse, berättade Rebecka Jonsson, att hon i börjapv af förflutna året gjort bekantskap med en tjenstedräng här i staden samt med denne, hvilken lägrat henne under äktenskapslöfte, sammanflyttat och bott å Lilla Berget under ett halft års tid eller tills i sistl. Juli månad, då Rebecka Jonsson funnit att hon varit i hafvande tillstånd och omtalat denna sin belägenhet för sin fästman. Denne senare hade, efter denna upptäckt, då genast fvergitvit Rebecka Jonsson, utan att hon visste hvarthän han tagit vägen, och hade Rebecka Jonsson derefter flyttat till en madam Andersson i Östra Haxsa, för hvilken hon dock icke upptäckt sitt hafvandeskap, derom Rebecka Jonsson sade sig under den tid hon gått hafvande ej heller hafva med någon annan person meddelat sig, äfvensom hvarken madam Andersson eller en hos henne jemväl i samma rum inneboende karl, vid namn Svensson, upptäckt eller tillfrågat Rebecka Jonsson om hennes tillstånd. För omkring en månad sedan hade Rebecka Jonsson börjat att känna häftiga barnsbördsplågor, hvilka några dagar derefter eller om morgonen den 16 eller 17 sistl. Februari vid sextiden, då Rebecka Jonsson uppvaknat, så tilltagit, att hon funnit det den väntade förlossningen snart skulle inträffa. Madam Andersson hade denna morgon ej varit hemma i sin bostad, hvarföre Rebecka Jousson, för att dölja sin belägenhet för omvämnde Arbetskarlen Svensson, som jemte henne i rummet innevarit, klockaa sju uppgått å vinden, i atsigt att der afvakta sin stundande förlossning, hvilken ock inträffat en halftimma derefter, då Rebecka Jonsson i liggande ställning framfödt barnet, hvars nafvelsträng Kebecka Jonsson afklippt med en sax, den hon vid uppgåendet å vinden lånat at Svenson. Genast efter barnets framkomst hade Rebecka Jonsson uti ett medhafdt lakan inlagt barnet, hvilket hon helt och hållet omlindat med detsamma, och hade barnet såväl vid födseln som under omlindningen gifvit skrik ifrån sig, hvarefter Rebecka Jonsson ungetär en qvarts timma efter förlossningen, från vinden nedgått i rummet, der Svensson då ännu innevarit, hvarföre hon å en i rummet stående skänk lagt itrån sig det omlindade barnet, utan att Svensson härunder gjort henne några frågor om anledningen till hennes bortovaro eller hvad knytet innehölle. Sedan Svensson vid åttatiden bortgått till sitt arbete, hade Rebecka Jonsson, som då ensam varit inne uti rummet, upplindat lakanet och derutur tagit barnet, som då ej gifvitnågot ljud ifrån sig, hvarefter sedan Rebecka Jonsson tvättat lakanet, som varit blodigt, hon iklädt barnet en skjorta och sedermera nedlagt det uti en korg, den hon ställt å omnämnda skänken och der densamma förblifvit stående tills Fredagen den 10 i denna månad. då madam Andersson, för hvilken Rebecka Jonsson ditiutills ej omtalat något af hvad som passerat, kommit att, under det Rebecka Jonsson bortgått i ett ärende åt staden, undersöka korgens innehåll och der påträffat det döda fostret, hvarföre madam Andersson vid Rebecka J:nssons hemkomst tillfrågat henne härom och då Rebecka Jonsson erkännt att hon framfödt barnet, under uppgift, att barnet varit dödfödt. Madam Andersson hade då genast ingått till en i samma hus boende madam, vid namn Nilsson och med henne rådgjort om hvad som vore att åtgöra, derefter madam Andersson, på madam Nilssons uppmaning, gått att söka en i närheten boende barnmorska, hvilken då ej varit hemma, utan först anträffats dagen derpå, eller om Lördagen, då, efter det barnmorskan uudersökt Rebecka Jonsson, förhållandet blifvit hos vederbörande anmäldt; och förnekade Rebecka Jonsson att hon tillfogat barnet något yttre våld, eller vid födseln handskats vårdslöst med detsamma, ehuru hon ej ville bestrida att hon under det hon omlindat barnet med lakanet, kommit att göra detta något hårdt, så att barnet härunder möjligen blifvit qväfdt. Åklagaren upplyste härefter, att vid anställd vi