Göteborgsposten – 17 mars 1860, sida 1

vis utmärka. hvartdera utaf dem. Om jag vågade gissa, skulle jag tro att han är från ... — Orienten? afbröt Miran; ty han trodde sig i doktorns hemlighetsfulle lärjunge ha igenkännt kbanen, som vägrat att längre tjena honom för hans brottsliga afsigters skull. -— Nej, svarade Guyot utan att röra en muskel celler uttrycka den ringaste förvåning; men från Italien. Hans skaplynne och person hafva alla de kännetecken, hvilka äro karakteristiska för den race, som fordom med cröfrarens ok beherrskade verlden och sedan med vidskepelsens . . . Ja, tillade han, om man noga granskar skälen för och emot, måste han vara en italienare. Der slöts konversationen. Miran var eller låtsade att vara öfvertygad. Det intresse, han erfarit af att utforska sin fordne väns afsigter, måste gifva vika för faran i hvilken Ellen sväfvade, och dessutom var han lugnad af den ed, som khanen före sin afresa svurit honom, att aldrig lägga sådana hinder i vägen för hans planer som öfverskredo vissa bestämda gränser. VI. Då Miran-Hafaz anlände till Mortlake i sällskap med öiverste Mowbray och doktor Guyot, låg Ellen i full yrsel.