Göteborgsposten – 17 mars 1860, sida 1

håller H. T. ännu mindreän en annan af våra dagars notabiliteter, kejsar Napoleon III, plägar hålla sina. Att så är, torde knappast tarfva bevis; vi vilja dertöre, varnade at vår kollegas exempel, afhålla oss från all afskräckande utförlighet och endast tillåta oss några korta kommentarier öfver hans märkligaste påståenden. Ett af dessa är att Göteborgs-Posten skulle ha återtagit sitt yttrande om att man i folkens häfder fåfäng soker efter vittnesbörd till förmån för den tvungna amalgamationen. Detta återtagande existerar, liksom så mycket annat, endast i IH. P:s inbillning. Vi äro tvärtom så varmt som någonsin öfvertygade om sanningen af den ifrågavarande satsen. Anledningen till olikheten mellan H. T:s åsigter i detta hänseende och våra, ligger troligen deri, att denne endast tager det eröfrade folkets fördelar i betraktande, då vi deremot äfven besinna det.sorgliga i en nationalitets undergång och alla de olyckor af allmän eller enskilt natur, som dermed äro förknippade. För öfrigt, om vi någonsin skulle besluta oss för ett återtäg, så skulle icke argumenter af den haltlösa beskaffenhet som H. T:s ha föranledt oss dertill. Efter att af oss ha blifvit upplyst om att de grekiska kolonierna icke underkufvades af perserna, då dessa först uppträdde såsom erofrare i Asien, enär de då redan voro beröfvade sin frihet af de lydiska erofrarekonungarne, samt att detta först skedde då Sparta i den antalkidiska freden förrådt dem åt storkonungen för att bevara landthegemonien öfver Grekland åt sig, vidhåller H. T. icke mera sitt kostliga påstående, att de måste böja sig under det persiska oket innan striderna om hegemonien börjat och att detta icke skett om någon hegemoni då funnits. Deremot vill den ha funnit ett kryphål i vårt yttrande att dessa kolonier tidigt måste böja sig under barbariska herrskares ok. Då vi sade att detta skedde i följd af striderna om hegemonien ,trodde vi icke att någon med en någorlunda försigkomren skolgosses kunskaper skulle kunna misstaga sig om den tidpunkt och de händelser vi åsyftade. Hvad beträffar befogenheten af ordet tidigt, så är det icke godt att tvista härom med den, som ser den tvungna amalgamationen i ett sådant ljus som H. T. Vi finna det tidigt, mycket för tidigt för Greklands blomstrande dotterstater att efter ätnjutande af några och nittio års frihet böja sig under det persiska oket, — H. T. icke så. Uhacun a son gout. Hvad angår unionen mellan England och Skottland, så har H.-T. bemött våra anmärkningar mot dess påstående, att den skedde i strid mot skottska folkets vilja, alldeles som vi förutsagt, endast med undantag at att den, i stället för att förneka Macaulays kompetens såsom auktoritet, gjort ett lika bizarrt och oförsynt som i allo misslyckadt försök att göra sig hans yttranden till godo. Den har lösryckt ett stycke ur vårt citat, deri den store häfdatecknaren, för att visa huru allmän