Göteborgsposten – 14 mars 1860, sida 1

dar öppnade än de, som hållas af judar och de förut omtalta spanska ätventyrarna. Några mohriska kateer äro ätven öppnade. Det kate, som der presteras, är ganska godt, men rummen, hvari det hålles till salu, äro mörka, smutsiga kyffen, hvilkas väggar äro betäckta med illaluktande bastmattor. Jag råkade i går en fransk artist, som aftecknade interioren af en sådan katt, men han var missbelåten med det ämne han valt och påstod att när Algier var nyss eröfradt af fransmännen det erbjöd målaren mycket bättre ämnen. Säkert är dock att i det brokiga hvimlet på Tetuans gator många grupper anträffas, som egna sig förträffligt för mäålarens pensel. Der trängseln är som starkast är det svårt att komma fram på vissa tider af dagen; detta är i synnerhet förhållandet på den förnämsta gatan, som för till Plaza de Espana, som lär kunna rymma 12,000 man, samt till judeqvarteret. De smutsiga judarna, ilinnebyxor och trasiga mantlar eller burnusar, ha tagit mod till sig sedan de funnit beskydd hos främlingarna och armbåga sig utan krus fram genom de grupper af spanska soldater, som i gula morgontröjor eller surtouter stå utanför boddörrarna och handla bönor, siskonkorf, aquardiente eller andra af sina favoritläckerheter. Raka, högtidliga och skenbart ouppmärksamma på hvad som föregår, skrida mohrerna framåt, eller ock sitta de två eller tre tillsammans 1 portarna och betrakta — ofta, som jag tycker mig finna, med barsk uppsyn — de kristna fremlingarna, som passera förbi. Der går ett stort bylte kläder mer eller mindre trasigt eller orent, på hvilket man ser en ofantlig halmhatt, som är nedtryckt öfver ansigtet och fullkomligt betäcker den vandrandes skuldror. Under draperiet observerar man de nedre hålfterna af tvenne mycket magra, bruna ben, hvilkas fötter äro stuckna i tvenne ofantliga tofflor som en gång varit gula. Intet antyder af hvad kön den vandrande varelsen är, men om man frågar blir man underrättad om att det är en gammal mohrisk gqvinna. Här kommer ett sällskap, bestående af officerare, som vilja bereda köpmännen afsättning på sina varor. Här är en verklig manie att köpa alla slags mohriska manufakturvaror, bössor, svärd, goomior, guldbroderade gördlar, dukar och skärp, silfverprydnader från Tamsna, beläget i det inre af Marocko, luktvattensflaskor och grannlåt af alla slag. Oaktadt den plundring, som föregick mohrernas utrymmande af staden, har efterfrågan af dessa artiklar framkallat stora förråder, och jag tror att Israels barn, som äro de bäst turnerade säljarna, och som agera mäklare mellan de kristna och mohrerna göra rätt vackra affärer. En artikel, som är mycket efterfrågad, men som ännu icke kunnat anskaffas är apor. Man talar i Spanien ordspråksvis om Tetuans apor, men ett misstag tyckes ha legat till grund för denna sägen liksom för många andra dylika. Dessa intressanta och omtyckta djur befinna sig på ett ställe kalladt Sheshnan omkring tjugefyra