Göteborgsposten – 14 mars 1860, sida 1

sällsamt! Jag önskade pastorn vore här! Emo hvem kunde han fäkta på det sättet? — Emot sin inbillning, inföll torrt lagkarlen Joe lugnades endast till hälften af detts svar; han tyckte att man måst använda något öfvernaturligt medel, för att kunna åstadkommas den scen, hvartill han nyss varit vittne. —Kanske, sade han, kanske! ... — Det är Guds verk! tillade dödgräfvaren, som genom sina vanor och sitt ensliga lefnadssätt blifvit mindre tillgänglig för fruktan. — Om hvem talade han, då han sade: Will? frågade mr Elworthy, när de andra åter lyftat upp gubben och kallat honom till lifs. De svarade båda utan tvekan: — Om kaninvaktaren! — Jag kunde tro det...men den hemliga gången ? Joe anmärkte, att Martin utpekat ett visst ställe på muren. De närmade sig nu denna alla tre, för att undersöka panelningen; men den föreföll dem först vara lika solid som den öfriga väggen. — Jag befarar, att det endast är en tom dröm! sade lagkarlen. — Nej! utropade Joe med glidjestrålande blickar, ty han kände ekpanelningvu gifva vika för tryckningen af hans breda skuldror.