Göteborgsposten – 14 mars 1860, sida 1

nas icke många jagtvänner i armåen eller hade man icke beredt sig på möjligheten att få tillfälle alt jaga, ty den enda rapphöna som jar sett på nära håll, var en som en soldat fångade en dag, när han var ute för att skaffa ved; spanska soldater fånga neml. allting, till och med apor. Jag tror att det skulle ha smakat mycket bra, om det icke blifvit förderfvadt af en spansk soldatkock. Aldrig har jag i högre grad än här insett sanningen af ordspråket: Gud sänder mat, men djefvulen kokar. Man behöfver ha en god mage och en god aptit för att kunna hålla till godo med de rysliga rätter som här beredas af dessa uniformerade köksmästare. Jag har icke sett några harar, men jag tror att här är godt om sådana. Kaninerna äro, som jag redan sagt, ymniga, som i en kaningård. En fransman, som nu uppehåller sig här och som för några år sedan var och jagade i trakten omkring Tetuän, har visat mig bergshöjder, hvarest han säger det är lika godt om vilda björnar som om kaniner på slätten. Den stränga köld, som vi ha haft under de sista tre eller fyra dagarna, borde ha drifvit några af dem ner i dalarna. Snö föll i går på gatorna i Tetuan, och innevånarna tycktes stirra derpå med förvåning. En jude, som såg ut att vara omkring fyrtiofem år, berättade att han icke hade sett det snöa mer än en gång förut i sin lefnad. Men om än denna ovanligt stränga köld drefve vilddjuren ner i dalarna, vore det icke rådligt att uppsöka dem utan stark eskort eller i stort sällskap, ty ännu draga beväpnade hopar omkring i nejden. De äro dock icke talrika, utan försvinna så snart någon rekognoseringstrupp nalkas. Tvenne soldater, som häromdagen tvättade linne i floden, icke långt ifrån staden och lägret, blefvo sårade, och innevånarna i några byar, som underkastat sig spaniorerna, ha begärt och erhållit tillåtelse att behålla sina bössor för att försvara sig mot de beväpnade partierna. De spanska generalerna bemöta infödingarna med den största humanitet. General Turon var häromdagen ute på en rekognoseeringstur med några bataljoner och nalkades en by, då några af dess innevånare kommo ut emot honom och bådo honom att han icke skulle marschera genom byn, emedan deras qvinnor icke ville bli sedda. Generalen biföll deras begäran med mycken godmodighet och tog en omväg omkring byn. Tetuan äger icke mycket, som är anmärkningsvärdt i arkitektoniskt hänseende. Dess moskeer äro mycket obetydliga, och husen äro, med få undantag, af dålig beskaffenhet. Mohrerna ha krupit fram ur sina gömställen och återkommit från de närbelägna byarna och landtställena, dit de tagit sin tillflykt antingen undan sina egna landsmäns excesser och våldsamhet eller undan de annalkande spaniorerna; och staden ser folkrikare ut. Bazaren är ännu öde — en massa af ruiner, skräp, och huller om buller vräkta saker; men här och der på gatorna äro äfven andra boers