Göteborgsposten – 14 mars 1860, sida 1

gamla länstolen med det höga ryggstödet: de var sir William; han hade en bok i handen och höll sina ögon fästade på den framför honon uppslagna sidan. — Husbonde! mumlade dåren; käre herre — Han ser honom! sade Joe, som blekna. de af förskräckelse, under det tänderna började skallra i munnen på honom. — Tst! varnade mr Elworthy. — Ahl! utropade Martin med flammande blickar. Will! den hemliga gången . . . Blod blod! Vid ljudet af Wills namn vexlade de trennt vittnena till denna scen blickar af hemligt förstånd. Mowbrayernas trogne tjenare sprang hastigt upp och tycktes kämpa mot någon inbillad fien. de. Han ropade med hög röst på hjelp, skrikande: — Mördare! mördare! Martin fortfor med denna pantomim, tills han kom fram till det ställe af biblioteket, der han påträffats af tjenarne, när de, uppväckta genom Ellens rop, slagit in dörren till rummet. Plötsligt förde han handen till hufvudet, som om han fått ett häftigt slag, och föll med en djup suck till golfvet. — Må Gud bistå oss! sade Joe; detta är