Göteborgsposten – 14 mars 1860, sida 1

landskap, ställen utmärkta genom ovanlig na turskönhet, scener ur fältlifvet, sällsamm: byggnader, pittoreska grupper af starkt bygg da gestalter, mohrer, araber, judar och neg rer, med intressanta anletsdrag, finnas här öfverflöd, för att icke tala om det snöhvit: Tetuan sjelf, med moskåtornet i centern, de tornformiga batterierna och den smaragdgrönt kullen vid foten af Casbah, som begränsa! staden i norr, liksom en vild bergskedja gö! det i söder, under det att sluttningen fram för densamma är tätt bevuxen med fruktträd vinrankor och höga rörvexter. Ett skönare läge än Tetuans torde vara svårt att finna Det är omgifvet af rika dalar och fruktbara bergssluttningar; de hatsoch bergsvindar som blåsa der, utgöra en borgen för klimatets sundhet; afståndet derifrån till hafvet är endast sju (engelska) mil, och en flod som lätt skulle kunna göras segelbar äfven för större fartyg förbinder staden med detsamma. Från sjöstranden ända till några hundra alnar från Tetuans portar utgör marken en oafbruten slätt, hvarföre den skulle särdeles väl egna sig för anläggningen af en jernväg. Der är ymnig tillgång på ett utmärkt godt vatten, och redan under närvarande förhållanden alstrar jorden i utomordentlig mångfald både den tempererade och den heta zonens produkter. Stränderna äro fiskrika, och sannolikt finnes här under vanliga förhållanden villebråd i öfverflöd, ehuru armerna och det oupphörliga skjutandet nu skrämt det på flykten. Kortligen, Tetuan skulle helt säkert, om det råkade i ett civiliseradt och idogt folks händer, blifva en blomstrande stad. Det första, som man då finge att göra, vore. att sopa staden ren och att sprida ut de ofantliga förråder gödsel, som nu ligga på dess gator, på landet deromkring, hvars åkerfält säkerligen derefter skulle lemna en oerhörd afkastning. Hvad jernvägen angår, så är en sådan färdig inom några dagar; den är dock icke ämnad för lokomotiver utan för vagnar, dragna at hästar. Telegrafen är redani ordning; dess stolpar och trådar sätta troligen myror i hufvudet på alla de mohrer, som stirra på dem genom teleskoper från aflägsna höjder. Floden går i många slingringar under sin väg härifrån till hafvet. Några mil från mynningen är dess största djup; vid utloppet ha nemligen betydliga sandreflar bildat sig. Några fiskslag, som förekomma vid denna del af Berberiets kust, det vill säga söder om Ceuta, äro så efterfrågade, att fiskarebåtar ha kommit hit från mycket aflägsna spanska hamnar, sedan den spanska ockupationen beredt dem trygghet för ofvervåld från mohrernas sida. Hvad villebråd angår, så har jag inhämtat af bret från mina jagtälskande vänner i England att hvad jag sagt om de oräkneliga skaror rapphöns och kaniner, som vi sågo på vår besvärliga marsch söderut, har ingifvit dem den föreställningen att här jagas mer än här krigas och att flera fåglar och vilddjur strukit med än spaniorer och mohrer. Men antingen fin