Familjhemligheten.) Roman af J. F. Smith. Men för deu lyckliga utgångens skull var det nödvändigt, att Martin icke hade någon aning om hvarthän man förde honom och att intet bekant föremål mötte hans blickar. Innan de närmade sig slottet, bundo Marting vaktare derföre en näsduk för hans ögon. Så länge han hörde deras röst, var han lugn, och de fortforo att samtala, medan de gingo framåt och hade den gamle under hvar sin arm. De enda ord Martin uttalade voro dessa: — Det är mycket mörkt! Bindeln togs bort först då den gamle stallknekten satt i biblioteket, alldeles midtemot den länstol, i hvilken man funnit den mördade baroneten. Elworthy, Joe och Chettleborough, dödgräfvaren, betraktade med stort intresse den gamles ansigte. Småningom såg Martin ett fantom, skapadt af inbillningskraften eller rättare uppdykande ur hans minne, antaga bestämdare konturer i den ) Forts. från N:o 1—4, 6—384, 36—61).