Göteborgsposten – 12 mars 1860, sida 1

meets — ommmm— nn nalkades fursten och böjde knä för honom De voro ötversållade med kedjor af diaman ter och smaragder, samt hade små, med ädel stenar besatta Tulwars vid sin sida. Furster presenterade den ene såsom sin son och tron följare, den andre såsom sin dotters blifvande gemål. Arftagaren var en vacker gosse med et I godt utseende och ett särdeles behagligt sätt — hans systers förlofvade var späd och svag, utar något egentligt uttryck i sitt ansigte, ehuru har hade lifliga och milda ögon. Båda togo plat: till höger om Russel. Derefter framträdde ceremonimästaren, en gammal, ståtlig man till Russel och föreställde för honom en lika. ledes reslig och vördnadsbjudande man med ett mycket långt namn. Efter hvad Russel kunde förstå, var han öfverbefälhafvare öfver furstens trupper. Han bar på en serviette en mängd guldoch silfvermynt, såsom nuzzur eller skänk, hvilken Russel, enligt rådande etiketten, under en bugning berörde med handen. Derpå gjorde öfverbefälhafvaren sin salam (helsning) och gick förbi fursten till mr Melville, för hvilken han likaledes gjorde salam och nuzzur, hvarefter han tog plats till venster i audienssalen. Vezirer, Wakiler, Sirdars, Zemindars, generaler, kaptener och andra höga embetsmän följde nu i en ändlös rad, hvar och en med sin nuzzur och sin salam, under det ceremonimästaren med hög, entonig stämma nämnde deras titlar. Dem följde hofmännen o. s. v., ända tills hela den lysande församlingen, som stått på högra sidan af salen, befann sig på den venstra och endast några af deras tjenare stodo qvar mellan pelarne i försalen. Russel märkte bakom ett med jalusier försedt fönster högt uppe på ena sidoväggen svarta glänsande ögon, som under hela tiden sågo ned på all denna ståt, och han förmärkte äfven ett sakta men lifligt hviskande; men detta var också allt hvad de engelska gästerna skulle få se af hofvets damer. De blefvo dock ej helt och hållet beröfvade åsynen af qvinliga varelser; ty straxt efter det presentationen var slut, framkommo några dansarinnor och utförde der efter musikens toner sina dansar, hvilka Russel kallar ett temligen långtrådigt, fadt skådespel. De tillvunno sig desto mindre de resandes uppmärksamhet, som en ceremoni af helt egendomlig art just nu började. Från högra sidan, berättar mr Russel, inkom en ansenlig skara betjenter med stora fat, på hvilka lågo de dyrbaraste armoch halsband, amuletter, rosenkransar, cashmirschalar och stickade tyger. Vid ett gifvet tecken gingo de en och en fram till mig och lade sina skatter ned för mina fötter, under det fursten uppmanade mig att hålla till godo med hvad som föll mig på läppen. Den förste betjenten bar en tallrick, på hvilken låg en liten blomkrona och ett halsband af diamanter och smaragder, såsom jag sedan fick höra, värdt 30,000 pund sterling. Jag hade förut tillfrågat mr Melville om hvad jag hade att göra, och han sade, att som jag hvarken var militär eller civil tjensteman, kunde jag göra, huru jag behagade,