Ett besök hos en indisk furste. (Forts. fr. föreg. n:r.) Mr Russel tillstår, att, fastän han sett tvenne af Europas mest lysande hof, furstens af Puttiala dock satt honom i förvåning. Fursten sjelf bar ett riktigt pansar af ädelstenar, och turban, hals, bröst och armar strålade af smaragder, rubiner, perlor och diamanter. Hans hofmän och storofficerare harmonierade genom sina drägter värdigt med sin furstes prakt. Ofverallt såg man de angenämaste färger 1 de sällsammaste kontraster bredvid hvarandra. Ljust Rosa, Lila, matt purpur, köttfärger, himmelsblått och ljust grönt voro de mest framstående färgerna, och guldstickade cashmirsschalar samt gnistrande ädelstenar täflande med dem i lysande färgprakt. Endast en olycklig stötte med sin drägt ögat, det var en ålderstigen man i en gammalmodig, engelsk infanteriuniform, med tjocka epåletter och axelsnören, samt snäfva, hvita benkläder med guldränder. Enligt det österländska bruket läto alla hofmännen sina skor stå i försalen och gingo istrumpor eller barfotade öfver den mjuka mattan. Salen, hvari audiensen egde rum, var rikt målad med arabesker, isynnerhet taket. Efter några minuters samtal med fursten, öppnades hofmännens krets till höger och tvenne små prinsar, nio å tio år gamla,