Göteborgsposten – 12 mars 1860, sida 1

sta och oförstådda smärtan af att icke åtmin stone få ljuta döden under sitt hemlands vän ligare himmel eller på det haf, med hvars vå gor han varit förtrogen. Och, om det gicl an att vara menniska och icke blott domare skulle man icke då skicka honom hem igen frid och månne väl den jordiska rättvisan el ler den mördades skugga deraf skulle finn: sig lederade. Gustaf I:s monuments taflor ha länge va rit exponerade och omtyckta. Man beundra! utom den vackre hjelten, som kryper ner : källaren, och dalkullan som hvälfver ett ka öfver luckan, isynnerhet den näfverbit som är insatt i en defect fönsterruta. H. M. Konungen har med egen hög hand målat ett landskap, som man skulle finna förträffligt, äfven om det utgått från en simpel arbetsatelier H. M. har fullbordat denna tafla, liggande på sin säng, och denna omständighet, som påminner om hans sjukdom, vittnar dock med detsamma om en frisk konstnärsförmåga, hvarat en vacker produktion skall intaga en utmärkt plats i det .minnestempel som vid Utmeland tolkar den förste Wasas äfventyr och strider för Sveriges skull. Men om H. M. än är ganska rask i att föra sin pensel, så tillkännagifva dock anstalterna, som vidtagas för att emottaga högst densamme under badsejouren i Söderköping, att helsan icke i alla delar är komplett. Man hoppas dock att han der skall fullkomligt restaureras, ty i Söderköping är det visserligen vattnet som verkar det. B. P.