Göteborgsposten – 9 mars 1860, sida 1

Ann NN — RJ nn — samma sätt sina handlingar vara oförvitliga, der före att han icke kände brottets detaljer. Han satte sig ned vid bordet, skref ett introduktionsbref till Robert Martingale, esquire och lemnade det öppet åt sin vän, som uppmärksamt genomögnade detsamma. — Hvad är detta för en person? frågade han. -En sådan som ni behöfver: fattig men stolt, tapper, rättfram och utan samvete. Betala honom väl, och ni kan köpa hans själ, så framt likväl den ännu är till salu! På detta sätt skiljdes de åt... för att åter träffa hvarandra i London; men ej förr än de öfverenskommit att ayahn, som på ctt så oförklarigt sätt försvunnit, skulle frivilligt infinna sig vid ransakningen, för att afgifva sitt vittnesmål; ty det var af högsta vigt att brottet blef betraktadt som sjelfmord och ej såsom mord. — Kan ni lita på hennes trohet och fasthet? frågade öfversten. — Som på mig sjelf! svarade Miran leende. Zara skulle kunna se döden i hvitögat, utan att hennes puls blefve oroligare än ett slumrande barns. — Må hon då inställa sig!