Göteborgsposten – 8 mars 1860, sida 1

nen fästade på Hafaz kom denne att nedslå sina ögon. — Jag skulle kunna döda er, sade han, men jag kan ej förråda er. — Hvarföre lemna mig? — Emedan jag ej hyser någon aktning för er. Sök icke rubba mitt beslut, det är oåterkalleligt. — Jag skall ej bjuda till! inöll den unge mannen med förakt; ni kan ej vara tröttare vid mig än jag är vid er! -—Derföre att jag ej mera smickrar edra onda passioner; derföre att ni redan hunnit så långt på brottets väg, att äfven er trognaste vän icke mera kan följa er! Miran vände sig otåligt bort. — Jag vill först gifva er ett råd, återtog khanen, ehuru jag ej hoppas att ni skall följa det. Återvänd genast till Indien! Ni befinner er i ett land, der rättvisan till och med är star-. kare än er egen okufliga vilja, och der endast den ringaste anledning kan föra till mördarens upptäckt. Långa år kunna förrinna utan att hon tröttnar i sitt sökande. Om ock hennes steg äro. långsamma och ljudlösa, äro de likväl säkra; hennes armar äro af jern och hennes slag gifva döden ! — Tänker ni förskräcka mig med några tomma spådomar? frågade den unge mannen med